Don't give up, del 38

Emily
Jag måste ha somnat för när bilen stannade satte jag mig upp ordentligt med ett ryck.
"Sorry I woke you up" mumlade Louis.
"It's okay, by the way you would have to wake me up either way so I could go inside.." påminde jag honom "And where is Liam and Niall?"
"Well I thought I'd carry you in so you didn't have to wake up, I dropped Liam and Niall off"
"Oh..well I guess I'll see you tomorrow" svarade jag och lutade mig fram för att kyssa honom.
"No, I wont be in London tomorrow"
"Oh..why?"
"I'll be in doncaster, my mom wanted me to go home after our weekend in the haunted castle and I actually really miss them!"
"I've totally forgot that you actually had a family" erkände jag.
"Yeh, you have to meet them!" svarade han med ett flin.  Ytterdörren öppnades, mamma stod där och vinkade.  Då la jag märke till att regnet vräkte ner, men det var ju lätt att missa med tanke på att vi satt i en bil och pratade.
"I think she wants you to go inside"
"Yeh, I'll see you when you're back" än en gång lutade jag mig fram för en kyss.
"Hun, your mum can see us you know.."
"Don't care" svarade jag och tryckte mina läppar mot hans.  Han besvarade kyssen och sedan hoppade jag ut från bilen, öppnade bagageluckan och tog ut min väska, sprang in och vinkade till Louis.  Sedan gav jag mamma en kram.
"You  and that boy is...hm... really.. close?" sa mamma utan att riktigt veta hur hon skulle formulera det.
"Stop mom!" muttrade jag och gick in.
"What?  I just stated fact"
"Mum, seriously don't you want to know what happend us in the haunted castle?"
"Oh yeh, that's right but then we'll talk about your relationship!"  Jag suckade irriterat, hon skulle inte ge sig!

En halvtimme senare hade vi ätit klart, hela familjen och jag hade i stort sett berättat allt med undantag från en liten detalj om mig och Louis, något dem absolut inte behövde veta!  Pappa och Matt hade gått ut från köket nu, Matt var fortfarande tjurig över att han inte hade fått följa med och pappa hade jobb att få klart.
"So now Jenna, time to talk about the boy!"
"Louis mom, LOUIS!"
"Yeh, yeh, whatever.., so.., how close are you?"
"Seriously?!"
"Yes... have you had.., 'you-know-what' yet?"
"I wont answer that question or any other question so stop!" svarade jag, ställde mig upp med mitt cola glas i handen och gick in till mitt rum.

Epilog:
Livet hade fortsatt i samma långsamma takt..., det hade hunnit bli Mars nu, slutet av det faktiskt.  Jag fortsatte i skolan och Louis fortsatte jobba i samma stressiga takt.  Killarna skulle ut på en världsturné snart och jobbade största delen av tiden med att planera inför den.  Jag och Samantha hade det lite jobbigt med folk på skolan eftersom vi var sammankopplade med dem.  Men jag var fast besluten om att gå klart skolan och utbilda mig inom politik.  Killarna stöttade mig till max och jag stöttade dem lika mycket med deras beslut om att fortsätta ta över världen med deras musik och hade inga tvivel om att dem skulle klara det!
--------------------------------------------------------------------------------

Don't give up, del 37

Vi bankade på dörren och skrek, Louis försökte till och med sparka på den för att få upp den men allt var förgäves.
"Out of the way!" skrek Louis och träffade dörren ännu en gång med sin axel.
"Stop before you break your shoulder or something.." sa jag men han lipade mot mig, backade några steg och sprang mot den i full fart.  Plötsligt slogs dörren upp, något som ingen av oss var beredd på.  Louis som var beredd på en hård smäll när han stötte emot den nu, öppna dörren, flög rakt ut i hallen och tappade balansen och ramlade.  Jag som stod lutad mot dörren ramlade ut men Louis fick en mycket hårdare smäll.
Resten som hade hört det sprang ut från rummen de var i.
"Well, GOD MORNING!" skrek Louis ironiskt.
"Oh my god, what happend to you?" frågade Sam, de andra stod och gapade.
"We got locked in in the basement and have been there for a while, knocking on the damn door and screaming, and suddenly the door opened and we both fell" förklarade jag.
"Okay, enough!" sa Harry och slog ut med armarna, "Pack your bags everyone, we're leaving!"
"No!" protesterade jag men nu höll de flesta med så jag hade väl ingen talan längre..
"He's right, I wanna leave right now, this is actually really scary!" höll Emily med och hjälpte upp Louis, Liam sträckte en hand mot mig som jag tog tag i och hävde mig upp.
"I'm going to pack down the food!" sa Niall och gick mot köket, vi andra skrattade, det var något väntat.
"HOLY SHIT!" skrek han.  "Guys!  That ghost-spirit have packed down our food and everything is on the table!!" Vi skyndade in och mycket riktigt, allt var nedpackat i våra kylväskor och stod på bordet.  Plötslligt flög allt upp och svävade fram till ytterdörren.
"That was the quickest service I've seen in my life!" sa Louis, halvt på skämt.  Jag kunde intte hålla mig för
skratt längre.
"I think he have packed our stuff upstairs as well!" sa Emily, släppte taget om Louis hand och sprang upp för trapporna.
"Emily hold up!" ropade han och sprang efter henne.
"Guys!  Are stuff is packed, we're ready to leave!!" ropade dem och bara någon sekund efter det slungades våra väskor ner för trapporna.  Harry hoppade kvickt ur vägen för att inte träffas utav hans väska.
"Yo!  L.W dude, you really want us to leave don't you?" ropade jag och våra jackor och skor slängdes på oss.  Louis och Emily som var halvvägs ner för den sista trappan träffades av sina ytterkläder de med.
"Okay that wasn't very nice!" ropade Louis.
"The sass-masta is right, it wasn't, take it easy we're on our way out as you may see!" sa Emily på skämt.

Någon minut senare stod vi vid bilarna, väskorna låg i bagageluckorna och ytterdörren hade slagits igen så fort Niall, som var sist ute hade tagit det sista steget ut.  Louis, Emily, Liam och Niall som nu stod och åt en chokladkaka gick till den ena bilen.  Jag, Samantha, Harry tog den andra.

Niall
Louis som var otroligt rädd om sin bil vägrade låta mig sätta mig i den före jag hade ätit upp kakan jag höll i. Så jag åt upp, letade upp en vatten flaska, drack och satte mig sedan i baksätet med Liam.
"Check this out, I found a fan-fiction about us, Niall" sa han plötsligt och fångade mitt intresse.  Jag lutade mig mot honom och så läste vi igenom den första delen.  Tydligen hade jag och Liam en bromance och vi gjorde allt tillsammans.  Jag skrattade åt vissa delar i den.
"Write down the site for me, I wanna read this!" sa jag när första delen var slut och räckte honom min mobil.
Ytteligare några minuter passerade och jag läste för fullt.
"Wow, you're in the hospital now!" uppdaterade jag.
"For what?"
"An injured knee" svarade jag och fortsatte läsa.
"Oh!  I found my princess and you got jealouse and tried to destroy it"
"That wasn't very nice!  Besides wasn't I in the hospital?"
"They wrote 'a month later' and woooow you're really jealouse, Liam I didn't knew you loved me so much!" sa jag på skoj.
"How could you miss all the signs I've given you?" frågade han upprört och la armarna i kors.
"Sorry babe!  And by the way, I dumped that girl, Sara now so I could be with you" svarade jag med ännu en uppdatering från novellen.
"Ha!  I knew you loved me back, it was just a matter of time before you admitted it!"
"I love you so much Liam how could you miss it?!  Do you see someone else?  I thought I could trust you!!" Emily och Louis som hade små pratat med varandra avbröt sig nu och lyssnade på vår konversation.
"No, of course not!  My heart belong to you, how would I be able to resist your irish cutness?" sa han och vi båda brast i skratt.
"You two are so not normal!" skrattade Emily.
"Normal is boring, I'm a limited edition!" svarade jag glatt.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kommer avsluta den här novellen väldigt snart!  En eller två delar till sen avslutas den. :)

Don't give up, del 36

Emily
Jag och Samantha var sist ut från köket och vi hörde skrik utifrån hallen.  När vi hade kommit ut dit vet jag inte vad som chockade mig mest.  Harry som låg på stengolvet vid ytterdörren och tryckte hans vänstra hand mot huvudet eller Louis och Zayn som försökte få upp dörren till rummet med flygeln i, utan någon framgång eftersom någon verkade hålla emot.  Den personen eller saken som höll emot var ingen utav oss eftersom vi stod här allihop.  Liam halv sprang fram till Harry och hjälpte honom att ställa sig upp men så fort han var på benen igen flög dörren som Louis och Zayn kämpade med, upp och Harry trycktes ner på golvet igen.
"We should get out of here now!" skrek Samantha i panik.
"I couldn't agree more!" svarade Niall som såg vettskrämd ut.  Liam försökte ännu en gång hjälpa Harry upp och den här gången framgångsrikt.  Han lyckades komma på benen igen utan att den där grejen, spöket, anden eller vad man nu vill kalla det tryckte ner honom.  Utan att vara helt medveten om vad jag gjorde gick jag långsamt in i vardagsrummet bredvid köket där vi hade hittat lappen imorses.  Väl där inne såg jag att allting, alla möbler och böcker där inne låg på golvet, precis som imorses och än en gång såg jag en liten pappers lapp på samma ställe som förra gången.  Den här gången stod det på den:

"Why are you here?  Everybody knows that I hate people, get out of here immidietly like that curly haired boy tried to tell you, it's not safe here I will torture you in every way I can until you leave, so be smart and pack you things and leave!  Ps: Don't ever dare to come back and tell evertbody you know that no one is welcome in here! Got it?"

Jag drog häftigt efter andan och sprang ut till dem andra.
"Guys, he have written again, that we should leave and never come back!" meddelade jag och visade dem lappen, Zayn tog den ifrån mig och läste högt till de andra.  När han var klar såg Harry på oss med en typisk, vad-var-det-jag-sa blick som var oerhört irriterande just nu.
"Told you so!  Come on let's pack our belongings and leave what are we waiting for?!"
"NO!  If we leave he wins, we have said that we'll leave tomorrow afternoon so tomorrow afternoon it is end of story!" än en gång var Zayn fast  besluten vid att stanna och han såg inte ut att ha några planer på att ändra på det han nyss hade sagt.  Harry muttrade något ohörbart och jag och Samantha gick tillbaka in till köket för att diska klart.

Zayn
Jag ska stanna, VI ska stanna, den där grejen får inte vinna vad som än händer, vi ska stanna här tills imorgon eftermiddag eftersom det var sagt att det är då vi åker.
"Boys, let's help the girls to clean up in the kitchen and then we'll find some way to annoy the hell out of that L.W dude..!" sa jag och tog kommandot.  Vi gick in till köket och plockade undan det dem diskade och torkade, några torkade bordet  från smulor och klickar av sylten och socker som hade hamnat utanför tallrikarna, några började gå igenom vad vi hade kvar av maten och vad vi skulle göra till lunch.  Niall som älskar att äta men inte är någon mästerkock precis hade tagit med sig frysta pizzor som vi bestämde oss för att värma upp om några få timmar, det fick bli vår lunch!

När allting var klart gick vi runt i det gamla slottet men snart tröttnade de flesta, Emily, Liam och Samantha tog fram böcker de hade haft med sig och satte sig i ett rum fullt med bokhyllor som var fullproppade med böcker och en soffgrupp med ett litet bord i mitten.  Niall och Harry satt med sina mobiler, antagligen inne på twitter för att förmedla alla fans att vi fortfarande levde och bara hade tagit en liten semester helg.  Jag och Llouis bestämde oss för att gå ner i det där källar-tortyr-fängelsehåle rummet igen och kolla runt där.

Så fort vi hade gått ner för den kalla, smala stentrappan kom vi ner till källaren igen, det var kallt och mörkt, den ända ljuskällan vi hade kom från våra ficklampor.  Vi gick förbi järngaller, kistor och massa små rum med endast en hård trä bänk i och en tjock trädörr med ett enkelt nyckellås.
"Wow.., this king liked creepy things.." mumlade Louis och rörde en av stenväggarna med finger topparna.
"Yeh seems like that, seriously wonder how many he kept in here and what he did to ALL of them I mean, not everyone can have been thrown in that lake!" höll jag med och la märke till att våra röster ekade mellan väggarna.
"I think we have the answer here, I really want to go back up now!" svarade han och rös.  Jag trängde mig förbi honom för att se.  Ett skelett av en död och rätt så gammal människa med tanke på den böjda ryggraden låg där.  En obehaglig känsla for längst min ryggrad och jag nickade instämmande.
"Let's go back up, I don't want to be here either!"  Men dessa ord sagda sprang vi hela vägen tillbaka till trappan som ledde upp, vi fortsatte springa upp för den men stoppades ganska snart.  Dörren som var för den trappan var stängd.  Jag försökte öppna den men det var låst.
"Oh great!  So awesome, what now?" frågade Louis och ryckte ännu en gång i dörr handtaget.  Jag stuntade i att besvara frågan, istället började jag skrika,
"HELP!!  WE'RE LOCKED IN HERE, SOMEBODY LOCK UP THE DOOR!!" Louis förstod ganska snart vad jag försökte med och bankade på dörren samtidigt som han också började ropa,
"EMILY!!  SAM!!  NIALL!!  HARRY!!  LIAM!!  OPEN THE DOOOOOOOR!!"
"HELP!!" det verkade lönlöst eftersom dörrarna är så tjocka.
"Thank you god for the cellphones!" sa Louis och tog upp sin mobil, ingen täckning..  Nu då?
"EMIIILLLYYYY!!!" skrek han och jag bankade och sparkade på dörren i hopp om att någon skulle höra snart.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett ganska långt uppehåll så nu får ni den andra delen idag.  Jag hade en på draft men fick aldrig klart den före vi åkte så jag skrev klart den delen och publicerade och skrev sedan den här, enjoy!

Don't give up, del 35

När jag hade läst det som stod på den lilla lappen följde en livlig diskussion mellan Harry och Zayn om vi borde stanna eller inte, Harry tyckte vi skulle åka på en gång men Zayn var fast besluten att stanna.
"We shouldn't be here, he's very clear with the fact that he wants us to get out immidietly!"
"Go if you want to, I'm staying, he can't to much more than this!"
"Zayn for gods sake let us leave!"
"Leave if you want to but I'm staying no matter what!"
"This...thing could kill us!" svarade Harry med betoning på 'thing'.
"No, he can't the end!"
"Zayn listen to me, the fact that we're staying is not good at all!"
"I'm stayin end of disscussion..!"
"Alright I'm staying but one more thing and I'm out of here!"
"Harry this place is haunted, give it two more things at least!"
"Fine.." muttrade han uppgivet.  Vi gick in i köket igen och drog häftigt efter andan när vi såg att allting låg i skåpen och lådorna och allting var stängt och på sin plats.  Vi vände oss om med en gång och sprang till rummet bredvid där vi hade hittat lappen.  Även där var allting städat och på sin plats.
"That's it!  That was two things!" utropade Harry och skulle precis ut ur rummet när jag ryckte i hans luva för att få honom att stanna.
"No, he was just being nice by cleaning up the mess he caused" informerade jag och gick med bestämde steg mot köket, jag var hungrig!  Kvällen före hade vi lagt in alla våra kylväskor i köket så allting låg på plats, alltså var det bara att ta fram det som behövdes och blanda ihop en pankaks smet.  Det tog ungefär 25 minuter att fixa i ordning allt sedan satte vi oss vi det tjocka trä bordet och tog för oss av pankaks högen.  Vi åt under tystnad och sedan började tjejerna diska medan vi torkade allting och ställde undan sakerna på deras platser.
"I still think we should leave.." muttrade Harry för sig själv och slängde in stekpannan i ett av skåpen.
"Harry stop being such a baby" retades Niall och Liam nickade instämmande.  Harry fortsatte muttra tyst för sig själv och gick sedan med bestämda steg ut från köket.  Det hann knappt gå någon sekund förrän vi hörde ett flämtande 

God jul!

God jul allihop! :)
Uppdateringen kommer vara lite kass men det är för att jag är utomlands tills på fredag och vill inte spendera den tiden på bloggen..   Hörs när jag är tillbaka! X

Don't give up, del 34

Vi valde tre rum bredvid varandra och bar in våra väskor till de rummen.  Jag bytte om till ett par mjukis och ett linne, borstade tänderna och la mig ner under täcket i den enorma sängen.  En stund senare kom Louis in i ett par rutiga pyjamas byxor och en enfärgad t-shirt.  När han la sig ner bredvid mig slog mitt hjärta allt snabbare.  Jag drog mig närmare honom och ett tyst skratt slank ur honom.
"Really Ems?"
"What?"
"You're not afraid to do it in a haunted castle when our best friends are in their rooms next to us?"  Jag rodnade lite och svarade,
"Actually not, besides this walls are pretty thick.."
"So.., the fact that this castle is haunted doesn't scare you at all?"
"Louis, you and Zayn did play us a prank, this castle isn't haunted!"
"And what if the dead kings ghost is watching us?"
"I don't care, if he doesn't like what he is seing can he go and scare someone else.."  Nu var det han som drog sig närmare och kysste mig.
"You know what, let him watch.." mumlade han och tryckte sina läppar mot mina igen i en passionerad kyss.

Harry
Visst gillade jag Samantha, det var något med henne som gjorde henne intressant.  Men när Zayn delade in rummen som han gjorde blev jag orolig över att något skulle hända och att hon skulle ångra sig dagen efter.  Så därför tog jag väldigt lång tid på mig att byta om och borsta tänderna och när jag väl var ute ur badrummet gäspade jag och sa att jag var jätte sömnig, kröp ner under täcket och låtsades att jag höll på att somna på en gång.  Vinden ven utanför och Samantha gav ifrån sig ett skrämt skrik.
"It's just the wind.." viskade jag lugnande och drog henne in i min famn.  Hon la sitt huvud mot min bröstkorg och strax därefter somnade vi båda två.

Niall
Zayn drog skämtsamt åt sig hela täcket och jag som låg mellan honom och Liam slog till han på hans axel.
"We want the blanket to you know!"
"But I want the whole blanket, you're not getting any of it!"
"Zayn share the blanket it's freezing!!"
"Put more clothes on then!"
"Boys we're not five years old, Zayn give us some of the blanket and Niall please don't fart again!" tillrättavisade Liam oss sömnigt.
"Okay okay, chill..!  And Niall, Liam is right, please don't fart again!"  Jag skrattade åt dem båda, drog åt mig min del av täcket och blundade,
"Goodnight boys!"
"Goodnight!" svarade de i kör och snart hörde man Zayn snarka, jag och Liam var inte sent efter.

Ljuset trängde sig in i rummet och jag vände mig irriterat om och råkade slå till någon.  Jag satte mig käpprak i sängen och märkte att jag hade slagit till Liam, det tog någon sekund före jag förstod var vi var.  Liam öppnade långsamt ögonen.
"Morning..!"
"Morning, sorry for hitting you, I forgot that I sheared bed with someone.."
"It's okay"
"Great, now let's wake the rest up, I'm hungry!"  Efter att jag hade sagt det vände jag mig om och  ruskade om Zayn,
"Wake up!!  I'm hungry!!"
"Shocking, you're always hungry.." mumlade han och började snarka igen.
"ZAYN GET THE HELL UP I NEED FOOD!!" skrek jag och han öppnade långsamt ögonen och satte sig upp.
"Finally!  Come on let's wake Sam, Ems, Lou and Hazza up so we can eat" svarade Liam och ställde sig upp.  Vi följde efter honom och gick in till Louis och Emily först eftersom deras rum var närmast.  När vi slog upp dörren och skulle precis skrika 'wake up' såg vi Louis utan tröja och Emily i bara bh, tur att täcket låg över dem!  Jag backade långsamt ut och stängde dörren igen.
"THIS will haunt me more than any ghost can.." sa jag och ruskade på huvudet för och få bort den bilden.  Zayn skrattade åt mig.
"Poor innocent Niall, it's okay.." skrattade han och klappade mig på axeln.  Liam stannade till utanför Harrys och Samanthas rum,
"Hope we don't see this sight in here because then I'll really need therapy!" sa han och öppnade dörren.  Lyckligtvis var de fullt påklädda och låg på varsin sida.  Vi hoppade upp på sängen och ruskade om dem samtidigt som vi sjöng den där 'wake up' låten vi hade sjungit en gång för att väcka Harry och Zayn.  Samantha kastade en av kuddarna som träffade mig på axeln och Harry muttrade att vi skulle dra åt helvete men på slutet av vår vackra sång stämde han in i den precis som han hade gjort förra gången.  Till slut slog Sam också upp ögonen,
"Sorry I'm not a morning person" sa hon och såg sig omkring, antagligen för att komma ihåg var hon var.
"It's okay" skrattade Liam.
"Is Louis and Emily up yet?" frågade Harry och jag rös.
"Harry please don't remind me, what we saw was horrible, something that will haunt me more than any ghost in the world can!"
"What?" frågade han intresserat och jag gav honom en menande blick.
"Oh...I got it.. but Niall don't overreact they're togheter.., it's normal!"
"Shut up!" skrek jag och slog dramatiskt händerna för öronen.

Louis
Jag trodde jag hörde dörren drämmas igen men när jag slog upp ögonen var den stängd, precis som igår.  Emily sov fortfarande.
"Wake up love" viskade jag i hennes öra och kysste henne på munnen.  Hon log men blundade fortfarande,
"Morning.." sa hon och öppnade till slut ögonen och log lyckligt mot mig.
"Goodmorning!" jag han knappt avsluta ordet förrän min mage kurrade ljudligt.
"Time for breakfast I guess" skrattade hon och började resa på sig.  Vi rotade fram kläder ur väskorna, tog på oss och jag gick in till ett av badrummen och hörde Emily gå in på ett annat.  När jag kom ut därifrån möttes jag av resten av gänget i hallen.
"Goodmorning!" hälsade jag glatt, Niall skyndade in till det rummet han delade med Zayn och Liam, Liam nickade till svar och skyndade efter.
"What was that about?" frågade jag chockat och nickade mot deras håll.  Zayn och Harry började skratta hysteriskt och Samantha stämde in.  Emily kom ut från badrummet och gav mig en frågande blick, jag ryckte på axlarna.
"It was just that.. we know you two.. had a.. pretty good night that's it.." sa Zayn till slut och började skratta igen.  Emily rodnade häftigt och frågade,
"How?"  Ännu en gång var det Zayn som svarade,
"We were going to wake you up but saw you wasn't wearing much so we figured the rest out by ourselfs and Niall and Liam said that it was a picture that would haunt them for life time"  Harry torkade bort tårarna som hade runnit nerför hans kinder på grund av det hysteriska skrattet.  Niall och Liam kom ut från deras rum, de hade bytt om och nu stod dem där och kollade på oss till slut harklade Niall sig och sa,
"I'm hungry so can we eat now and please never ever talk about this morning ever again?"
"Sure!" svarade jag och Emily i kör.  Samantha, Harry och Zayn skyndade sig att byta om och sedan gick vi ner till första våningen där köket låg.  Nu när det var ljust såg man mycket mer.  Emily var först in i köket och vi hörde henne dra häftigt efter andan.  När vi kom in såg vi varför..  Alla lådor och skåpsdörrar var öppna och utdragna och alla köks saker låg på golvet.  Vi skyndade in i ett av rummen bredvid och såg soffor, stolar, bord och byråer omkullvälta.  En liten papperslapp låg på golvet.  Jag tog upp den, det var skrivet med en riktigt gammal skrivstil och handstilen var prydlig, "Get the hell out of my castle or I promise you will regreat that you did not!"

Don't give up, del 33

Vi vände oss om och såg en garderobsdörr utav tjockt trä, smälla igen.  Vi skrek i kör och sprang ut från sovrummet vi var i.
"I don't want to be here!" sa Samantha skrämt och såg sig misstänksamt omkring.
"I thought you said that nothing scares you?" svarade Louis och såg frågande på henne och fortsatte sedan,
"By the way, this castle is old, like really old, things will be strange so don't freak out!"  Precis när han sa det small något till och än en gång ekade våra skrik mellan väggarna i den rätt så tomma hallen.  Det hann knappt gå en minut före ännu ett smäll hördes.  Jag såg på de andra och märkte att Zayn saknades.
"Zayn, you stupid idiot!!!" skrek jag och ett skratt hördes från första våningen, snart stämde Louis in i skrattet och det dröjde inte länge förrän han låg dubbelvikt på det gamla stengolvet.  Louis hade diskret smugit bakom oss och drämt igen garderobs dörren och Zayn hade lämnat oss halvvägs i trappan och gått ner igen och börjat slamra med saker i köket, det förklarade saken!  Louis kom och la armarna om mig,
"Sorry love..!"
"Don't talk to me!" svarade jag surt och vände mig om för att inte se honom i ögonen för då skulle jag förlåta han på en gång.
"You know that it's hard for us to not to do an awesome prank when we have the chance!"  Jag kunde inte hålla mig för skratt längre.
"Okay, I'll forgive you..!"  Han gav ifrån sig ett glädjetjut och gav mig en puss,  Harry jämrade sig äcklat och Harry gav honom en busig blick.
"Harry, don't say anything you're the most pervert one out of all of us!" efter det tryckte han sina läppar mot mina igen.

Resten av kvällen fortsatte ganska lugnt.  Vi gick igenom resten av slottet, rum efter rum, det verkade aldrig ta slut.  Allting gick i samma stil, 40-talet.  Den hade sin charm men var otroligt skrämmande.  Det fanns hela sju våningar och alla var lika stora men det som fångade min uppmärksamhet mest var tornet.  Det fanns inget speciellt i det mer än ett bord med en vas på och en broderad duk samt ett runt fönster, det var allt men jag älskade det.  På duken stod det broderat med röd färg LW.  Själva duken var vit, det måste vara den som bodde här sist.
"I wonder who lived here.." mumlade jag, helt tagen av de små bokstäverna på duken"I read about it online, this king who got this built and lived here his whole life was unknown, the only thing they knew is this, that his first and last name starts with an L and W that's all.. and yeh, that he is the one who haunts this castle because he don't want anyone to be here except from him and his servants and it buggs him when people visit his castle..."*OBS!  Jag har hittat på det här stället och allting om det så det är absolut ingenting som finns i verkligheten!*  
"Wow..." var allt jag fick ut mig.  
"I think we should go to sleep now, we wont see something when it's this dark so we better go to sleep now and explore more tomorrow" sa Louis och tog min hand.
"Louis' is right we split up, Louis and Emily you take a room, Samantha and Harry and Liam, me and Niall!" nu var det Zayn som fixade uppdelningen.
"Sounds good, the beds is huge so we'll be able to sleep in one all three for sure!" höll Liam med ochså började vi gå mot tredje våningen där alla sovrum fanns.  Det här skulle bli intressant..!

Don't give up, del 32

*Tre dagar senare*
Emily
Det blev fredag snabbare än vad jag hade väntat.  Våra föräldrar var lätta att övertala även om det tog en hel del övertalning från Samanthas sida eftersom hennes föräldrar var fortfarande oroliga och rädda efter kidnappningen.  Jag låste mitt skåp och började gå mot Samanthas skåp.  Vi möttes halvvägs och gick mot utgången tillsammans.
"I'm so excited for today!"
"Me too" svarade jag och vi gick glatt hemåt.  Jag ville inte erkänna att jag var rädd för det där hemsökta slottet, enligt Zayn låg den i en skog mellan London och en annan stad.
"It's good that we packed yesterday because it's only half an hour 'til the guys will pick us up so we would never have time for it now" sa jag och avbröt mina tankar så att jag inte skulle fega ur.
"You're right, I'm looking forward to spend the weekend with them!"  Vi fortsatte resten av den korta vägen under tystnad.  Snart var vi hemma hos Samantha där vi hade all packning.  Matt hade varit sur för att han inte blev frågad om han ville följa med men han får vara det, han behöver inte följa med mig överallt!  När vi kom in sparkade vi bara av oss skorna och gick upp till Sams rum, hämtade väskorna och gick ner igen.  Zayn hade noga skrivit ner allting vi skulle ha med oss och det bestod utav:
#Minst tre plagg, endast varma kläder så som mjukisbyxor och hoodies
#Flera par strumpor
#Ficklampor med extra batterier
#Sovsäckar och underlag
#Mobiler med laddare
#Mössor och vantar
Resten så som mat och dryck hade killarna fixat, dem skulle ta med sig kylväskor med mat och dryck så att det skulle räcka och bli över.  Det tog inte lång tid förrän Louis smsade att dem var nära, så vi tog på oss skorna igen, mössorna och våra vantar.  Vi hade med oss extra par av allting förutom jackor och skor.  Sedan bar vi ut dem och ställde oss vid vägen.  Det dröjde inte länge före vi skymtade bilarna.  Så fort ena bilen stannade hoppade Louis och Harry ut och hjälpte oss att lägga in våra packningar i bagageluckan och satte oss i bilen och åkte.
"Here we go!  A haunted castle that have been unknown in years in the middle of the woods are you reday for it girls?" frågade Louis retsamt.
"Louis, don't scare them!" sa Harry nervöst och jag började misstänka att han var den som var mest nervös utav oss.
"Don't worry, we wont freak out, nothing is too scary for us!" svarade jag glatt.  Louis skrattade.
"We'll see about that!"
"If you and Zaynn are going to do a prank on us there you have to know that we'll know that it's you" sa Sam plötsligt.
"Wow.. you fans clearly know everything about our pranks and  lives..creepy!" svarade Harry och såg en aning chockad ut.  Samantha fnissade.
"I'm a directioner and will always be, we're better than the FBI, we know everything you can't hide anything from us!"
"Creepy" upprepade Harry och kollade sedan tankfullt ut genom sidorutan.

Det tog ca fyra timmar för oss att komma fram och när vi var framme hade mörkret redan fallit in.  Slottet tornade upp sig framför oss och jag kände en nervös klump i magen.  Det var enormt, svart och grått med lite grön mossa på det lite här och var.  Hela utsidan var av sten och jag antog att insidan skulle vara likadan.  Jag drog några djupa andetag och följde sakta efter de andra in.  Väl inne såg jag att det var omöjligt nog läskigare än utsidan men ändå så prydligt och gammaldags, som någonting hämtat direkt från 40-talet.  Det var väldigt dammigt och det fanns spindelnät överallt.  Vi gick från rum till rum och allting följde samma stil, snart kom vi till en del av hallen där det inte fanns något annat än en väldigt lång trappa som aldrig verkade ta slut.  Vi gick försiktigt upp för trappan, där fanns ytterligare en våning och ännu en trappa..  det här var extremt läskigt nu. Vi bestämde oss för att gå upp ännu en trappa och på tredje våningen såg vi oss omkring. Där fanns det flera sovrum och badrum. Plötsigt fick ett knarr oss att hoppa till allihop, vad var det där?!

Don't give up, del 31

Niall
Den där träffen eller vad man nu ska kalla den för, med Grace hade lärt mig att utseende inte är allt.  Hon hade faktiskt inte så bra personlighet, vilket jag förstod ungefär tio minuter efter att vi hade träffats.
"Niall, we're so so sorry for spying on you, it was wrong, please open up!" ropade Liam från andra sidan dörren.  Jag hade låst in mig på badrummet och bara stod där och stirrade på min spegelbild.  För ungefär ca två timmar sedan duschade jag och gjorde mig nervöst i ordning här och allt var förgäves.
"Niall can you at least answer so we know that you're still alive?" nu var det Zayn som ropade.  Jag måste ut någon gång..  Jag låste långsamt upp dörren och trängde mig förbi dem, sedan la jag mig under mitt täcke med ansiktet vänt mot väggen i ett försök att ignorera de andra.
"How did it go with Grace..?" frågade Harry försiktigt och jag kände min säng sjunka på vänstra sidan när han satte sig ner på kanten.
"Well.." började jag men visste inte hur jag skulle fortsätta så jag fortsatte inte helt enkelt.
"Well what?" frågade han och gjorde det klart att han inte tänkte ge sig.  Med en suck vände jag mig om.
"I've learned that looks isn't everything, her personality sucked and she was.. well she wasn't the nicce girl we meet the first time..."
"Oh.. sorry mate!" svarade han och la en tröstande hand på min axel.
"You'll get over it!" svarade Lou och kastade en kudde åt mitt håll men den missade mig totalt.  Jag kastade den tillbaka,
"And you'll hopefully learn how to throw things and hit people!" sa jag på skämt och fick både Harry och Zayn att bryta ihop totalt av skratt och snart låg Liam med dem på golvet och rullade runt skrattandes.
"Ha-ha..!" muttrade Louis ironiskt men snart kunde han inte heller hålla sig och jag var inte sen med att stämma in i skrattet.

Vi fick ganska snart skärpa till oss och börja packa våra väskor, imorgon skulle vi hem igen och Louis och Zayn hade fullt upp med att planera vår övernattning i den slotts-liknande skräckhuset dem ville besöka.
"Niall are you in?" frågade Zayn plötsligt, jag nickade.
"We've already talked about it, everyone will come and we'll find a way to get Emily and Samantha to follow with us"
"Ems will for sure, I talked to her yesterday and told her all about it and Sam will join us as well!" svarade Louis glatt och slängde i ytterligare en hög med kläder i hans redan proppfulla väska.

Harry
Jag vaknade av att Liam skrek åt mig att vakna så att vi hann äta frukost före vi åkte till flygplatsen men jag vände mig om och somnade igen.  Utan en förvarning var Niall, Louis och Zayn i vårt rum och alla lyfte upp mig och bar ner mig ner för hotellets trappa och in till den lilla restaurangen där alla måltider serverades.  Jag stretade emot hela vägen men hade inte en chans emot alla fyra.  Dem satte ner mig och där satt jag i bara kalsongerna och folk som stirrade chockat på mig.  Liam kastade ett par gråa jogging byxor mot mig, jag log tacksamt och tog på mig de så snabbt som möjligt för att få bort alla blickar ifrån mig.

Efter frukosten gick vi tillbaka till våra rum och bar ner våra väskor, Paul körde fram bilen och vi slängde in väskorna före vi satte oss.  Efter ett litet krig som Louis vann över Zayn i satte han sig i framsätet.  VI körde sakta ifrån hotellet och mot flygplatsen.  Vi kom några minuter senare än vi hade tänkt oss och fick springa mot gaten.  När vi äntligen kom fram till rätt ställe och steg på planet suckade Paul och muttrade för sig själv på skoj om varför vi fortfarande inte hade skaffat ett privatjet vilket fick oss alla att starta en väldigt konstig och skum konversation om vad vi skulle göra på det planet när vi var ensamma och den konversationen gjorde att vi fick många konstiga blickar på oss från medpassagerarna,

Emily
Jag och Samantha skulle till flygplatsen nästa morgon för att vara där när killarna änlände vilket betydde att vi tog ledigt från skolan hela dagen.  Samma vecka, på fredagen alltså om tre dagar skulle vi till den där konstiga hemsökta grejen där vi skulle sova över från fredag till söndag, det skulle bli intressant.

Äntligen var det nästa dag, mamma skjutsade oss till flygplatsen och muttrade hela vägen om hur besviken hon var över att mitt förhållande med Louis fick mig att ta ledigt från skolan.  Jag struntade fullständigt i hennes muttrande och pratade ivrigt med Samantha tills vi var framme.  Så fort mamma stannade hoppade vi snabbt ur bilen skrek ett hej då och rusade mot ingången och vidare till rätt gate.  Så fort jag fick syn på Louis började jag springa mot honom.  När jag var tillräckligt nära hoppade jag på honom och han snurrade ett varv med mig, kysste mig och släppte ner mig.  Vi stod och kramades en stund och under tiden hade tydligen Harry och Sam redan hälsat för nu stod båda och väntade, Sam på att krama Lou och Harry mig.  Vi släppte motvilligt varandra och kramade dem sedan hälsade vi på resten av killarna och skyndade mot bilarna som väntade på att köra oss så att inga fans skulle få syn på oss.  Jag och Sam hälsade vänligt på Paul som möttes av sin familj där.  När vi kom ut till bilarna stod en skara med fans och skrek, kameror blixtrade och vissa drog i killarnas kläder och bad om att få autografer, kramar och bilder, eftersom jag och Sam ville hålla oss borta från allt det där skyndade vi och Pauls familj till bilarna där vi delade upp oss.  Jag och Sam i samma bil som killarna skulle åka i och Pauls familj för sig eftersom de skulle åt ett helt annat håll. Snart var killarna i bilarna igen och vi åkte hemåt, äntligen var jag och Louis tillsammans igen och den här helgen skulle spenderas med varandra!

Don't give up, del 30

Harry
Plötsligt fick Niall väldigt bråttom och rusade emot badrummet.
"Liam you really have to learn how to tell things earlier, Niall almost got a heart attack!" skrattade Zayn och drog sitt täcke tätare omkring sig.  Liam bara kollade överlägset på honom en stund och svarade:
"Well I was the one who found her and fixed this so don't try to learn me how to do stuff"  Zayn svarade inte, bara log och tog upp sin mobil.  Louis muttrade något ohörbart och var på väg att somna om men det tänkte jag inte tillåta, vi måste ju se hur det går för Niall och Grace. 
"Wake up sleepy head!  I bet you don't want to miss when Niall.meets Grace!"  skrek jag och kastade Nialls ena kudde på honom, Louis kastade den irriterat tillbaka den och muttrade:
"Wake me when she arrives.." sedan somnade han.

Niall kom ut från duschen påklädd i jeans och en röd t-shirt.  Han drog handen igenom håret som var blött.
"How do I look?" frågade han, det var först gången jag såg Niall så nervös för en tjej.
"You look fine!" försäkrade jag.  Han såg nervöst på mig och nickade kort.  Liam ställde sig upp och gick mot  dörren,
"I promised to meet her in the lobby" förklarade han och Niall svalde ljudligt.
"Let's go down then" mumlade han.

Louis
Jag vaknade av Harry som skrek åt mig att Niall skulle träffa Grace nu och att vi måste smyga på dem för att se hur det går.  Eller rycka in och rädda situationen om det blir pinsamt eller något.  Jag, Harry och Zayn smög försiktigt ner för trappan till lobbyn.  Sedan var vi tvugna att gå runt ett hörn för att få syn på dem två som satt vid ett bord där och Liam som stod på samma ställe vi hade tänkt stå på.  Det här kommer bli kul!

Det gick ett bra tag och allt som hade hänt var att dem satt och pratade, om vad kunde vi inte höra riktigt vilket urriterade den nyfikna delen utav mig.  Dem ställde sig upo, kramades och så gick Grace..?
"Did I search for a whole night to see you let her go after less than an hour?!" utbrast Liam frustrerat och visade sig för Niall från vårat gömställe.  Niall såg förvånat på oss och sedan en aning surt.
"Did you spy on us?"
"It wasn't much to spy on" fnös Harry.  Niall muttrade något ohörbart och trängde sig förbi oss för att komma till trappa.  Nu hade vi gjort honom upprörd..., fint..!

Don't give up, del 29

Jag spenderade största delen av natten med att leta efter hon där tjejen Grace men hittade ingenting.  Till slut bestämde jag mig för att göra en snabb twitcam på fem minuter så att jag kunde säga godnatt till våra fans.  Jag loggade in på twitter för att meddela dem om att jag skulle ha en twitcam och startade sedan den.  "Hello, just wanted to say that we're having it pretty good here, will be back in London in a few days and yeah that's it.. Jusst wanted to say goodnight so.. goodnight everyone!" babblade jag på och skulle precis stänga av när jag såg att någon med användarnamnet 'DirectionerGrace' hade skrivit:
"Can you please answer some questions before?"  Så jag fortsatte twitcamen medan jag klickade på hennes profilbild.  "Yeah DirectionerGrace asked if I could anwer some questions so sure why not?  Ask what you want to know and I'll answer it!"  Tjejen på profil bilden  var samma tjej.  Äntligen!  Jag följde henne och skickade iväg ett DM.
"Hi, don't freak out over the DM, are u that Grace?  From the signing?:)"  Sedan återvände jag till twitcamen och började svara på fansens frågor som trillade in.
Jag svarade på frågorna ända tills jag såg att jag hade ett nytt DM, klickade snabbt in på det och hon hade svarat, YES!
"Hi, yes it's me, thanks for the follow, no I wont freak out:)"   
"Yey, awesome, guess u know what hotel we're staying in right?:)"
"Everyone knows:)Why?:O"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det så jag fortsatte svara på några frågor tills jag fick fram ett bra svar.  Jag kanske inte borde avslöja det så och lär på förklara en hel del efter det men den smällen får jag ta senare, nu måste jag försöka få Niall och Grace att träffas igen.
"Would u like to come? Someone here would be thrilled!"
Jag klickade på skicka och återgick till min twitcam där jag fortsatte babbla på svar om lite allt möjligt men till slut var jag tvungen att ursäkta mig, jag började bli ganska sömnig.
"Okay guys, I wish I could answer some more questions but I'm getting really tired now so goodnight and I'll see you soon!  This will be on my youtube channel soon so if you want to watch it again or your friends want to it will be there!  Good night everyone!" sedan stängde jag av och återgick till mina DM med Grace.  När jag såg att jag hade fått ett nytt blev jag överlycklig.
"I'd love to come!:)  I'll be there tomorrow what about security?"  
"don't worry I'll be waiting at u in the lobby!"
"Okay what time?"
"13 pm?" 
"Sounds great, OMG can't believe it!!:D"
"Haha, just don't faint again!"
"I won't promis! Btw who is that quy?"
"You'll find out tomorrow, night love!"
"Night night! x"
Jag hade lyckats hitta henne!  YES!!
"HARRY WAKE THE HELL UP!!" skrek jag och kastade min kudde på den sovande Harry som mumlade något ohörbart och vände sig om mot mig.
"HARRY!!  THIS IS IMPORTANT YOU CAN SLEEP LATER!!"
"What..?" muttrade han irriterat och slog halvt upp ögonen.
"I found Grace, she'll come tomorrow at one pm!"
"Grace who?" frågade han och såg sig förvirrat omkring efter sin mobil.
"Your phone is on your other side on the pillow and Grace that girl who fainted and Niall fell in love with!"  Han tog upp mobilen och såg att klockan var över två på natten.
"First of all.., do you know what time it is?  Second.., YOU DID WHAT?!  Niall will kill you!" svarade han och verkade äntligen ta in vad jag hade sagt.  Jag bestämde mig för att strunta i den första frågan.
"At first he will but then he'll thank me.  Harry he have been looking for his princess for a life time now and when he thought he had found her I had to help him!"  Harry kollade förvirrat på mig en stund men sedan nickade han långsamt.
"Okay when will you tell him?"
"He wont know until an hour before she comes so he can't go anywhere" svarade jag och drog min plan för honom.  Han fortsatte nicka och sa till slut:
"Okay but if he gets mad or upset.., I didn't know anything and I'll play surprised but if he gets happy I knew all about it all the time!"  Sedan vände han sig om och snart hörde jag låga snarkningar.  Jag borde borde nog också sova nu, det har varit en lång dag!

Nästa dag vid tolv visste jag inte riktigt hur jag skulle säga det till Niall..  Harry och jag klädde på oss och gick sedan till dem andra.  Vi fick knacka ett antal gånger innan någon kom och öppnade.  Louis såg sömnigt på oss.
"Oh..  It's you.." mumlade han och flyttade lite på sig.  Vi gick in och jag log mot honom.
"Is Niall up?"  Han skakade på huvudet till svar så jag och Harry gick raka vägen till Nialls säng och hoppade på honom.
"Niall get up, you have one hour to get ready!" ropade jag och ruskade om honom ännu en gång.
"An hour for what?" mumlade han, halvt sovandes.
"Until Grace arrives, I talked to her and now she's probably on her way so GET UP AND GET READY!"
"YOU DID WHAT?!" skrek han och satte sig upp så snabbt att Harry som låg ovanpå honom av någon anledning, ramlade ner på golvet.
"I overheard you talk and say that you think she's your princess so I had to help you meet her again.." mumlade jag en aning skamset nu när jag förstod och verkligen tog in vad jag hade gjort bakom Nialls rygg.  Utan en förvarning ställde han sig snabbt upp, drog åt sig en handduk och rena kläder och sprang in till badrummet.  Jag kände lättnaden skölja över mig, nu skulle han träffa henne, prata med henne och han blir glad överlycklig över mitt försök till att leka matchmaker.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
En väldigt lång del!  Kommer kanske inte hinna skriva imorgon därför fick ni en lång del idag, hope you like it, kommentera vad ni tycker! :)

Don't give up, del 28

Zayn
Vi signerade albums, affischer, tröjor och massa andra små saker.  Lite då och då var någon modig och frågade om en kram eller bild och det fick dem.  Flera av dem grät och när vi försökte trösta dem grät de flesta mer hysteriskt vilket gav mig dåligt samvete, dem grät på grund utav oss.
"No!  It's okay I want to hug her!" hörde jag Niall säga och streta emot en säkerhetsvakt som försökte hålla honom tillbaka.  Vakten släppte och Niall kramade en gråtande tjej som såg ut att vara max sexton år.  Han torkade hennes tårar som strömmade nerför hennes kinder och sa om och om igen att hon skulle sluta gråta. Men snart var han tvungen att släppa taget om henne för att hinna med alla andra.  En tjej med rött hår och gröna ögon kom fram och hela hon skakade.  Jag som satt längst ut fick hennes album först, signerade och skickade den till Louis som signerade, skickade till Niall som i sin tur gav den till Liam och sen till Harry men tjejen stod kvar där hon hade stått från början och skakade våldsamare hela tiden.  "Are you alright babe?" frågade jag till slut, hon spärrade upp ögonen och plötsligt låg hon avsvimmad på golvet.  Jag for upp från min plats och skrek "BREAK!" och störtade sedan fram till den avsvimmade tjejen.  En av vakterna kom fram och jag bad honom att meddela dem om att vi tog en paus och bar henne backstage, resten av killarna förljde efter och vi hörde vakten meddela det jag hade sagt till resten av fansen.
Tjejen vaknade när jag försiktigt la ner henne på den svarta skinnsoffan.  "Oh my god!" hennes plötsliga utrop skrämde mig och jag tog instinktivt ett steg bakåt.  Plötsligt började hon gråta.  "It's allright, please don't cry!"  Niall gick fram till henne, hon satt nu upp och kramade henne.
"I'm sorry..I just, I've wanted to meet you for such a long time and when I finally saw you.." snyftade hon.  "It's allright.. calm down and please stop crying" upprepade Niall och drog sin hand upp och ner för hennes rygg.  "What's your name love?" nu var det Liam som tog ett steg framåt, han  la huvudet på sned och log vänligt.  "Grace" svarade hon och slutade äntligen gråta.  "Grace.." upprepade Louis och la sedan till, "Well Grace, wish we could spend the whole day with you but we have more fans to take care of so are you good enough to go out there again or..?" han log fortfarande vänligt för att visa att han inte menade något illa med det.  Hon nickade och ställde sig upp, "Sorry, I didn't mean to paus this whole thing"  "It's okay, no problem it happens from now and then so we're kind of used to it" svarade Harry.  Vi kramade om henne allihop och gick sedan ut till resten av fansen igen.  Grace torkade sina tårar och gick en bit före.  Hennes röda lockar studsade på hennes rygg när hon gick.

Niall
Det var något med den tjejen.. Jag vet inte vad men något var det i alla fall.  Fansens skrik ökade snabbt så fort vi kom ut på scenen igen, herregud hur orkade dem skrika så mycket, får dem inte ont i halsen?  Stackare.., jag kanske borde ta med mig halstabletter nästa gång som jag delar ut till dem? Fast dem flesta skulle nog inte äta de, de skulle nog hamna på ebay eller som en souvenir i deras rum så det var nog inte en vidare bra ide i alla fall.

Äntligen var den här grejen över, visst älskade jag att träffa fans men det blev rätt jobbigt till slut och man blir ganska trött.
Hela bilturen till hotellet kunde jag inte få bort tankarna från Grace, när skulle jag träffa henne eller skulle jag någonsin göra det igen?
"Niall, is it something wrong?" frågade Harry och avbröt mina tankar.  Jag skakade på huvudet till svar.  Men han gav sig så klart inte, "It's obviously something because you haven't been here, normally you'd already asked if we could eat or something."  Jag suckade och beslöt mig för att säga det till honom, "It's Grace, I don't know what it is with her but.., It's something, I can't get my thoughts of her"  Han spärrade upp ögonen, "Niall please don't say she's your...princess, when do you think you'll ever meet her again if you live in the UK and she in the US?"  Det han sa var helt sant.  "True but I can't control my feelings!"  Harry nickade förstående.

Liam
Niall var tankspridd hela bilturen men när han till slut pratade med Harry gick det inte att undgå och höra, vi satt trots allt i samma van.  Jag väntade tills vi hade kommit fram till hotellet, jag skyndade iväg till mitt och Harrys rum och satte på min laptop så fort jag kom in.
Efter en hel kvälls researsch hade jag fortfarande inte hittat något om Grace.  Men jag tänkte inte ge upp nu, Niall har antagligen hittat hans prinsessa och nu måste jag bara få ihop dem!
----------------------------------------------------------------------------------------------
En lång del som förlåt för att min uppdatering suger! :)
Jag hörde namnet Grace och ville få med det i novellen och BAM så får jag en ide om hur och sen så råkar jag kryssa ner internetet utan att ha sparat så jag slängde ihop något annat..!

Don't give up, del 27

Louis

Sista veckan vi var i USA gick alldeles för långsamt enligt mig.  Enligt killarna gnällde jag alldeles för mycket vilket jag inte kunde förneka att jag hade gjort men jag saknade Emily!  

"Hey guys, I have an awesome idea!" utropade Zayn plötsligt och kollade upp från skärmen på hans laptop som låg på hans mage, Zayn själv låg på hotellsängen precis som han hade gjort största delen utav morgonen.  

"Oh yeah?  And what is it?" frågade jag och när han inte svarade kasta jag en kudde på honom, "Zayn!  You can't just say something and then don't answer!"  Han skrattade och svarade, "When we're back to London there's a small town outside and there's a castle-look-alike thing that people say is haunted and I want to check it out!  so can't we go there with the girls?" 

I mina öron lät det som en brilliant ide och tänkte han som mig skulle vi kunna skrämma skiten ur dem där med våra skämt.  Jag kollade upp på Zayn och han log samma leende som mig vilket betydde att vi tänkte på samma sak.  

"Well.., I don't know about that.." svarade Harry och man märkte att han var nervös och kanske lite...rädd?

"I think it will we great!  Just like scary movies..awesome!" utbrast Niall och började göra spöklika ljud genom att dra naglarna över tallriken han hade i knäet.  Liam nickade, "I'm in!"  

"Greeat than we just have to ask Ems and Sam when we're back and find that thing!" svarade Zayn och sken upp.  Det knackade på dörren och Paul kom in.

"Hi boys, it's a meet and great with fans now so you have to get ready!" sa han och kollade strängt på oss.

"Yes boss" svarade Liam och gjorde en honnör på skämt och gick sedan iväg med Harry till deras rum, jag delade rum med Niall och Zayn.  Alla såg det som något konstigt att vi delade rum när vi var på hotell men vi såg det som något självklart, varför ska vi ta onödig plats och ta slut på rummen när vi helt enkelt kan dela?  

Niall hoppade ner från sin säng, la ifrån sig sin tallrik med nacho chips och gick in till badrummet för en dusch. 

"Zayn, are you thinking what I'm thinking with the haunted house-castle thing?" frågade jag upprymt och han nickade glatt.  

"Of course, practical joke time!" svarade han och sen började vi planera det mest skrämmande dem kommer uppleva i sina liv.  Jag fick lite dåligt samvete men det skulle bli kul, dessutom kommer dem bara vara arga en liten stund sen är allt glömt!

Harry

Jag var inte så glad över den där slott-hus eller vad det nu var, grejen.  Jag är lättskrämd men gillar inte när folk ser mig som en fegis vilket dem skulle göra där.  Jag drog på mig en vit skjorta och ett par beiga chinos. Liam satte på sig en rutig skjorta och vanliga jeans.  Jag rufsade om håret och sen var jag klar.  

Fem minuter senare knackade Paul på, "Guys are you ready?"  Jag gick och öppnade dörren för att visa honom att vi var klara och redo för att åka.

Vi satt i den svarta vanen och när den stannade hörde vi fansens skrik och några försökte öppna bildörren men säkerhetsvakterna stoppade dem på en gång.  När vi hoppade ur vanen skrek dem ännu högre och försökte ta sig så nära som möjligt.  Jag vinkade, tog några bilder och skyndade sedan in i byggnaden där Meet and Great skulle hållas.  Vi gick backstage medan Paul såg till att vi hade vattenflaskor på bordet vi skulle sitta vid de kommande timmarna och att säkerhetsvakterna var på plats sedan sprang vi upp på den lilla plattformen där bordet och stolarna stod.  Fansens skrik blev öronbedövande men jag var ändå glad över att träffa allihop.  Det här skulle bli en lång dag!

Don't give up, del 26

*En månad senare*
Emily
Det hade hunnit bli januari nu, jullovet var över och snön var kvar.  Samanthas och Harrys dejt hade gått bra men sen hade det inte blivit något mer utav det, dem träffades bara lite då och då.  Mitt och Louis förhållande däremot gick strålande, vi träffades så ofta vi kunde men det var lite jobbigt med tanke på vad han hade som arbete, kändislivet var inte lätt och det hade jag inte förstått förrän jag träffat Louis.  Nu var killarna i USA, där hade dem varit sedan två veckor tillbaka och skulle vara där ytterligare en vecka framåt.  Jag saknade honom otroligt mycket men det var inget vi kunde göra åt.

"Matt!  We have to hurry so we don't get late on the first day!"  Konstigt nog var jag klar före Matt idag och nu var klockan snart åtta och eftersom vi började halv nio började vi få bråttom.  Jag fick ytterligare ett sms från Sam, "Hurry up!  Where are you?  I can't wait for you much longer!"  Jag suckade irriterat och ropade på min jobbiga bror ännu en gång och skickade iväg ett sms till Sam, "We're on our way soon, don't worry we won't be late!"  "MATT!"  "I'm coming, I'm coming.., take it easy sis!"  Han tog på sig ytterkläderna och vi steg ut i den iskalla januari morgonen, det hade varit ovanligt kallt i år.  Men ingenting hade varit sig likt det här året så jag var inte förvånad, nåja nytt år ny start!  Jag sms:ade Samantha att hon skulle ut och möta och vi fortsatte pulsa fram i den meter höga snön på trottoaren.  Det störde mig att dem skottade upp det mesta från vägen och placerade dem på trottoaren, hur hade dem tänkt sig att vi som går här ska kunna gå egentligen?  Sam kom emot oss med en bister min, "Morning.." muttrade hon och utan att krama mig, vilket hon alltid brukade göra, började hon gå en bit framför oss.  "Wow, calm down what's wrong with you?" frågade Matt, jag gav honom en ilsken blick och skulle precis börja fråga på ett lite vänligare sätt när Samantha avbröt mig efter första ordet.  "What's wrong?!  I thought me and Harry had something going on between us but now it's pictures of him all over the internet and the newspapers with some blond, tall, cute, and old model!"  "But you know the newspapers always makes things look bigger than they actually is, have you talked to him and asked?"  "NO!  He won't answer when I call!"  "Sam you know it's in the middle of the night in the US right now do you?" frågade Matt och kunde inte hindra ett skratt.  "Okay smartass!  But that doesn't explain why he didn't answer when I called him yesterday in the evening!"  "Sam, calm down and talk to him when he's back" föreslog jag.  Hon gav mig en ilsken blick och ryckte upp dörren.  Den kalla luften byttes ut mot värme så fort vi kom in i skolans lokal.

Resten av dagen tjurade Samantha och när vi slutade skolan halv fem ringde Louis som hade lärt sig mitt skol schema.  Vi pratade en stund och sen bad jag honom ge telefonen till Harry så att han kunde prata med Samantha, när han frågade varför och jag förklarade brast han ut i skratt.  "Say to her to calm down, it's photoshopped, we just saw it and have been laughing about it since then" sa han och fick ännu ett skratt anfall.  Jag sa det till Samantha som genast blev gladare men insisterade på att prata med Harry så att han skulle säga till henne varför han inte hade svarat.  Jag och Louis pratade klart och sedan räckte jag min mobil till Samantha som gick en bit bort för att kunna prata ifred.

Don't give up, del 25

Harry
Jag kan inte förneka att Samantha är rätt så söt, visst hade det varit bättre om hon hade varit några år äldre än mig men nu är det som det är!  "Sam, do you have a boyfriend?" slängde jag ur mig utan någon vidare eftertanke.  "Ehm.. no.. why?" frågade hon och vände sina ljus bruna ögon mot mig.  "Well I want to ask you if you want to like ehm you know go on a date with me but I thought you had a boyfriend so yeah basically that's it.."  "Oh.. well I'd love to go on a date with you!" svarade hon med ett leende som jag besvarade på en gång.

Samantha
Åh herregud Harry Styles frågade mig om jag vill gå på dejt med honom!  Jag började genast fundera på om jag skulle hinna blondera håret eller om jag skulle hinna låta det bli choklad brunt och naturligt igen.  Eftersom han inte sa något med datum antog jag att han inte tänker på en dejt inom närmaste framtiden så jag kanske hinner få tillbaka min naturliga hårfärg, jag vill ju inte gå ut med Harry Styles med halva håret brunt och halva blont!  "Do you think I should dye my hair to blond again or keep it brown?"  Jag bestämde mig för att fråga vad han tyckte var snyggast.  "It doesn't matter, you are beutiful in both" svarade han och log det där typisa Harry leendet som jag älskade.  "Keep it natural and brown this time!" sa Emily och först då blev det uppenbart för mig att alla satt och lyssnade intresserat på min och Harrys samtal, till och med Liam som förut varit så inne i sina Toy Story filmer. "So a date huh?" frågade Louis och la till, "Fun if everything goes okay let's double date sometime!" "Fun!" höll Harry med och drog mig närmare. Liam skruvade på sig, tydligt obekväm. Vi satt så en stund till tills pappa smsade mig och ville att jag och Emily skulle ut för att han skulle kunna skjutsa hem oss. Efter alla kramar tog vi på oss ytterkläderna och gick ut till vinter mörkret och pulsade fram i snön till pappas bil. Runt halv tolv låg jag i min säng och stirrade tomt i väggen bredvid sängen. Jag låg sådär en lång stund och tänkte på Harry och hur fort allting hade gått. Från den dagen jag var fast i dem smutsiga och gråa källaren till att jag ikväll hade suttit helt avslappnat med vänner och idoler och haft en helt normal filmdag/kväll. Det var ingen tvekan om att det här var bland de lyckligaste dagarna i mitt liv. Hoppas allting fortsätter så för just nu vill jag inte att något alls ska ändras förutom mitt förhållande med Harry för det vill jag ska gå framåt!

Förlåt förlåt förlåt!

Förlåt för den kassa uppdateringen men livet kom emellan!  Har haft prover och läxor hela veckan och knappt haft tid för något annat, imorgon är mitt sista prov för en och en halv vecka ungefär och då kommer jag kunna uppdatera så mycket mer!  

Don't give up, del 24

Resten av dagen blev ganska lugn.  Vi satt och kollade på filmer och eftersom Liam tjurade tills han fick välja blev det Toy Story maraton.  Det visade sig att Emily och Samantha älskade Disney filmer och under resten av tiden satt jag och funderade på om det var bättre för henne om hon fick vara med Liam istället.  Men bara tanken på att lämna henne gjorde ont, skulle jag klara det?  Emily tryckte sig närmare mig och lutade huvudet mot min bröstkorg, jag la armen om henne och la försiktigt kinden mot hennes hjässa.  Harry och Samantha satt och kivades med varandra om hörnet av soffan, han bar bort henne och hon kittlade honom tills han gav upp och så fortsatte det.  Liam satt som förtrollad och kollade oavbrutet på TV-skärmen och Niall satt med en chipsskål i knäet.  Zayn försökte ta en lite då och då för att retas och Niall slog hela tiden bort hans hand och gav Zayn en ilsken blick.  

Niall

Zayn försökte hela tiden ta mina chips och till slut blev jag irriterad, det var mina inte hans!  Okej, det var Louis egentligen men det var faktiskt jag som hade hittat påsen!  Ännu en gång sträckte han sig efter en och jag försökte bita honom men han var för snabb och drog sig undan.  "If you try to steal from me one more time your a dead man!" varnade jag.  "Come on just one!"  "NO!"  Zayn skrattade och vände blicken mot TV:n.  "Zayn I think I have another bag in the kitchen somewhere" sa Louis och slängde en blick på Zayn som hoppade upp från soffan, jag var snabbt på fötter jag med, chipsen var nästan slut och jag ville ha mer. 

Emily

Vi hörde Niall och Zayn öppna och stänga skåps dörrar och rota runt i köket på jakt efter deras älskade chips.  Snart hörde vi ett glädjetjut och det dröjde inte länge förrän dem kom springandes, Zayn med påsen i handen och Niall efter honom som försökte få tag på den.  Dem sprang runt bordet tills Liam sa till, "Boys I'm trying to watch, go and play somewhere else!"  "Sorry dad!" svarade Niall sarkatiskt, "But tell Zayn that those are mine!"  "Zayn give him whatever he wants.." muttrade Liam och lät som min pappa brukade göra när han hade blivit trött på mina och Matts tjafs, som jag oftast vann.  "But he ate a bag by himself!" försvarade Zayn sig och tog upp armen så att Niall inte nådde dem.  "Then share!" föreslog han och fortsatte kolla.  "If you don't steal everyone or try to bite off my hand can we share.." sa Zayn uppgivet.  "No the whole bag!"  "Either we share or I take everything!"  När Niall förstod att han skulle förlora kompromissen om han inte gick med på att dela, nickade han, "Fine.. we'll share.."  

Samantha

Jag satt alltid i soffhörn om det fanns någon och tänkte inte ge mig nu när Harry försökte få bort mig därifrån.  Det gick inte att dölja hur lycklig jag var, här satt jag helt avslappnat och kollade på filmer med mina idoler och min bästa vän.  Det går verkligen inte att beskriva känslan.  Harry lyfte än en gång upp mig och jag försökte klamra mig fast men fick inte tag i någonting att hålla i.  "It's my corner!" sa jag och sprattlade för att han skulle släppa mig men Harry var mycket starkare än vad han såg ut att vara och bar mig enkelt till slutet av soffan, satte ner mig  där och sprang tillbaka till hörnet, jag kastade mig snabbt ditåt och la min arm där precis före han satte sig ner.  "You're sitting on my arm!" skrek jag och försökte dra undan armen.  Han ställde sig upp och jag tog snabbt chansen och satte mig där.  "HA!  Got it!"  "No way!  You're cheating!" utbrast han och försökte lyfta upp mig men jag kittlade honom.  "It's not fare!" frustade han mellan skratt attackerna jag började skratta jag med, "Life isn't fare haven't anyone told you that?"  "I might have heard it somewher..." medgav han och satte sig bredvid, "Fine you won but just wait until next time!" sa han uppgivet.  Jag gav ifrån mig ett glädjetjut och slog upp nävarna i luften.  Han skrattade åt mig och vände blicken mot TV-skärmen.  

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Har den sämsta fantasin i världen just nu men eftersom det har varit drama i hela den novellen bestämde jag mig för en lite gladare del!

Don't give up, del 23

Emily
Varför tog det så lång tid för dem att komma tillbaka?  Det känns som om jag förstörde deras vänskap och den tanken förstörde det lilla vettet jag hade kvar och jag bröt ihop igen.

Louis
Jag bestämde mig för att gå hem till honom, det är ju det normala människor gör när dem är sura, drar hem.., är dem hemma springer man ju till sitt rum och drämmer igen dörren, det är i alla fall så jag gör..  Jag körde upp på uppfarten, steg ur bilen, gick fram till dörren och bankade på.  När han inte öppnade bankade jag på med ena handen och tryckte in ringklockan med andra.  Sen bestämde jag mig för att gå runt huset, till altanen.  Jag var snart framför glasdörren på baksidan och knackade försiktigt på där, inget svar..  Vart var han?  Jag gick tillbaka till bilen och satte mig, fast besluten att vänta på honom tills han kom tillbaka.  Under tiden satte jag i en CD skiva och sjöng med till Robbie Williams låtar.

Liam
Efter att ha sprungit i ungefär en och en halv timme var jag en halvtimme bort hemifrån.  Jag satte mig ner på en bänk i närheten och andades ut, det var inte bra att ta i så när jag inte hade tränat på ett tag.
Jag satt kvar på  bänken och andades ut en stund till men till slut reste jag mig upp för att fortsätta den sista biten hem.

När jag kom fram var Louis bil på uppfarten, vad gör han här?  Kan dem inte låta mig vara?!  Jag närmade mig försiktigt och såg att han han sov, tillbakalutad på nackstödet och gapade  det klassiska sättet att somna på i en bil.  Utan att bry mig om honom smög jag snabbt in i huset och uppför trappan för att duscha.
Den svala duschen dröjde inte lika länge som jag hade hoppats på och när jag kom ut igen från badrummet, påklädd och klar såg jag genom fönstret att Louis fortfarande var kvar, han kan få vara där en stund, jag tänker inte prata med någon idag!  Istället för att göra det jag borde göra, gå ut och prata med honom, gick jag ner till köket och gjorde en macka.  Med en macka på tallriken och ett glas mjölk gick jag in till vardagsrummet och slog mig ner framför TV:en.

Louis
Jag såg förvirrat omkring mig och förstod att jag hade somnat.  Jag stängde av musiken och steg ur bilen för att ännu en gång testa min tur och se om han hade kommit hem under min lilla tupplur.  Det dröjde en stund men till slut öppnade han.  "Finally awake?" muttrade Liam surt.  "You have to follow with me and talk with Emily" svarade jag och struntade i hans fråga.  "Why? She's your girlfriend, you're supposed to talk to her!"  "But she wants to talk to you.."  "And I don't want to!  What will you do about that?  Force me?" frågade han med ett  sarkatiskt tonfall.   "Oh stop being so angry and come with me!"  "Fine!  I'll talk to her..!" svarade han upppgivet och gick ut till bilen.  Det hade börjat dugga.

Emily
Dörren öppnades och jag sprang ut till hallen.  "You can talk alone in my room if you want to.." mumlade Louis tonlöst och pekade på dörren in till hans rum.  Jag nickade och gick in dit med Liam efter mig, väntade tålmodigt tills han hade stängt dörren och började, "Is it my fault you're mad all the time?"  Han svarade inte och såg ner på hans fötter som om det var något jätte intressant.  "So it is.." antog jag till slut.  "But why?"  Han svarade fortfarande inte.  "Liam please talk to me!  Why?"  "Because I like you and I thought that you liked me but when you saw Louis.." där slutade han och jag började gråta igen.  "Sorry" snyftade jag fram, han fortsatte att stå där som en känslolös robot och stirra ner på hans fötter.  Jag sa inget mer och väntade på att han skulle börja den här gången.  "I've tried to accept your and Louis relationship but it's hard!  Hard to watch you happy with him while I'm wondering if you would be as happy as you are with him but with me insted, now when you know can I go?"  Sen vet jag inte vad som hände med mig, det var en impuls, som om jag tyckte synd om han att jag reagerade med att göra så.  Jag gick upp från sängen jag hade suttit på, fram till Liam och kysste honom.
När min hjärna började arbeta igen slet jag mig snabbt loss från hans grepp runt min midja, vad höll jag på med?!  Utan ett ord öppnade han dörren och lämnade rummet, jag sjönk ner på golvet bredvid sängen med ansiktet i händerna och grät, vad hade jag gjort nu..?

Liam
Jag vet inte riktigt varför jag lät det hända, känslorna för henne tog över helt enkelt.  Men nu när Louis skyndade fram till mig med dem andra efter sig och frågade om hur vår pratstund gick, skämdes jag otroligt mycket, vad jag hade gjort mot min bästa vän var själviskt och elakt.  "What's wrong?" frågade Niall.  Jag svarade inte, Louis trängde sig förbi och in till hans rum där Emily satt och grät.  Jag stod som fastfrusen och väntade på att han skulle få ett utbrott.

Louis
"Emily, honey what's wrong?  What happend?" frågade jag förskräckt och satte mig ner bredvid henne.  Hon såg upp på mig och snyftade fram, "Please don't hate me.."  "Why would I hate you?"  "I don't know what happened I..."  "You what?"  "I kissed him, it was an impuls, it didn't mean anything!"  Jag visste inte hur jag skulle reagera men till slut frågade jag helt lugnt och sansat, "Why..?"  "Because.., because.., it felt like it was my fault that he's upset all the time and then I don't know what happened, I'm so so so sorry!"  Jag bara drog in henne i en kram och sen satt vi där tills hon hade lugnat ner sig.
När Emily slutade gråta ropade jag till Liam att komma in.  Jag hörde killarna och Samantha prata med honom utanför och till slut kom han in.  "I'm sorry Louis I shouldn't have let that happen!"  "Liam I know this situation is hard for you and.., I'm sorry if it feels like I stole your girl"  "I think we're even.." skämtade han och Ems började skratta tyst, "So you're not mad at each other or me..?" frågade hon försiktigt.  "As long as this don't happen again..no" svarade jag efter att ha tänkt efter en stund.  Jag vet inte riktigt om jag menade det men tids nog skulle jag väl få reda på det!
---------------------------------------------------------------------------------------
Okej den här delen.., jag vet inte vad det är för fel på den, det känns som om novellen börjar spåra ur lite och inte alls följer det jag hade i tankarna först!

Don't give up, del 22

Vi kom fram och jag tryckte in ringklockan, ett "Come in!" hördes och Samantha tog ett djupt andetag och lät mig sen öppna dörren.  Jag har varit här flera gånger innan så jag sparkade vant av mig skorna, hängde upp jackan, väntade en stund på Sam och sen visade jag vägen in till vardagsrummet där dem satt.  "Hi!" hälsade jag med ett leende mot alla som satt där och gav Louis en puss.  "Now who do I want to meet?"  Han skrattade tyst.  "Don't get mad.."  "Why would I get mad?"  "Beecause there's no one you have to meet.."  "WHAT?!" utbrast jag, hade jag sprungit hit hela vägen för ingenting?  "Told you it wasn't a good idea!" sa Zayn med en nonchalant axelryckning.  "I missed you so I wanted you to hurry up that's why I wanted you to hurry.." svarade Louis.  "Aw, that's just so.." började jag men jag hann inte klart förrän Louis sprack upp i ett leende, "Just kidding.., or yeah it was true but the real truth is.. Cher you can come now!" det sista sa han med en lite högre ton och jag gav han en frågande blick.

  Ett "Hi" hördes bakom mig och när jag fick syn på Cher Lloyd tappade jag hakan.  Herregud stod jag framför min idol?!  Hon skrattade och kom fram till mig och kramade om mig.  När hon släppte förklarade hon hela situationen.  "I'm in London for two more hours, Louis asked me if I could come and say hi to you because you're apperently a fan and I would never let a fan down so I came"  Jag bara glodde på henne, helt mållös.  Louis la armarna om mig bakifrån och pussade mig på kinden, "I know that everyone want to meet their idol so I made your dream come true, still mad at me for making you run all the way?"  "Oh my god.." var allt jag fick ur mig och jag hörde killarna försöka hålla sig för skratt, inte för att dem lyckades så bra då..

Louis
Vi satte oss ner igen, Cher och Emily började samtala ivrigt med varandra om klädsil, Chers musik stil och massa andra saker.  Jag kollade upp på Samantha som fortfarande stod upp och såg på oss en efter en.  "Sam why are you standing?" frågade jag och hennes kinder bytte till en illröd färg, hon satte sig ner på en gång.  "Sorry.., it's just that.. I know that we meet after that... ehm.. horrible  time but I'm still a fan I just can't get that I'm sitting in the same room as you!"  "Well we'll be hanging  out a lot of times after this so I think you'll get used to it" svarade Liam vänligt.

Snart ursäktade Cher sig, hon måste åka för att hinna till ett möte utanför London.  Än en gång kramades hon och Emily, jag tog ett kort på dem, dem sa hejdå och så gick hon.  Emily kastade sig på mig med en kram och en puss rätt på munnen så fort dörren stängdes, "THANK YOU THANK YOU THANK YOU!I LOVE YOU!"  Jag skrattade bara, det var så underbart att se henne så lycklig.

Liam
Jag var jätte glad för Emily och Louis skull men jag kunde inte låta bli att tänka på hur det skulle vara om jag och hon var tillsammans, om det var vi två inte dem två.  När hon kastade sig på Louis så där blev det lite för mycket för mig och jag reste mig upp för att gå in till köket och dricka någonting.  Harry följde genast efter.  "Liam are you okay?" frågade han så fort vi var inne i köket.  Jag nickade, "Yeah.. just thirsty that's it.." mumlade jag och tog fram ett glas och hällde apelsinjuice i den.  Jag lutade mig mot diskbänken och drack medan Harry stod och granskade mig, "What?" frågade jag till slut och kunde inte dölja irritationen längre.  "I just don't believe you.." mumlade han skamset.  "THEN DON'T!" skrek jag, drämde ner glaset och sprang ut.  Det utbrottet skulle inte alls komma där men jag kunde inte hålla inne det längre.

Jag sprang hela vägen hem och bestämde mig för att göra något som alltid hjälpte mig få ut ilskan.  Jag bytte om till träningskläder, satte in lurarna i öronen och gick ut igen för en springtur.

Harry
Liams utbrott skrämde mig.  Alla stod snart i köket och ville veta varför Liam hade sprungit ut så där.  "Nothing.." mumlade jag bara men dem gav sig inte.  "FINE!  He got upset because I asked him how he was and apperently he wasn't okay!"  "Why weren't he?" frågade Louis förvånat.  "What do you think?  You aren't so.. ehm.. discret with your relationship and Liam seem to have feelings left for Emily even if he try to hide it!" nu var det Zayns tur att förklara allt.  "Oh.." var allt Emily och Louis fick ur sig sen började Ems gråta.  "Everything is my fault..!" snyftade hon och Samantha började genast trösta henne.  "No it isn't!" svarade Louis, "I should've talked more with him.. Samantha can you please take care of Emily?  I'll go out and look for him, we need to talk!"  Samantha nickade och drog med sig Emily in till vardagsrummet men där slet hon sig loss.  "No!  It's my fault I need to talk to him!" protesterade hon.  Louis tänkte efter en stund men nickade till slut, "I'll find him and tell him that you want to talk, wait here!" sen försvann han ut.

Don't give up, del 21

Jag och Samantha satt i matsalen, hon åt men jag satt bara och rörde ointresserad om i maten.  "Why aren't you eating?  It's something good finally and you don't eat!"  "I'm just not hungry.." mumlade jag och la ner besticken.  "We'll be in school until five o'clock you have to eat!"  "I'll just buy something in the cafeteria later if I get hungry.."  "Okay.. what's wrong?" frågade hon.  Jag tog upp mitt glas med vatten, drack, lade ner den och tänkte efter en stund före jag svarade, "I'm just so confused.. how can someone like Louis like me..?"  "Because you're stunning, smart, funny.., and yeah you name it!"  "Thanks but he's... okay whatever.."  "What?"  "He's just so..perfect.."  "Everyone have their flaws.., you're just to in love to notice his!"  "Okay, name one!" uppmanade jag.  "I can't come up with something now.." mumlade hon uppgivet.  "Are you done?" jag nickade och vi gick för att lämna tallrikarna.

När skoldagen äntligen var över gick vi sakta hemåt.  På vägen kom två tjejer springandes mot oss.  "OH MY GOOD!!"  Jag hoppade till och kollade upp på dem.  "YOU'RE LOUIS TOMLINSON'S GIRLFRIEND!! OH MY GOD!!" skrek dem i kör och hoppade upp och ner, jag ryggade skrämt bakåt.  "I'll tell him you said hi.." mumlade jag och trängde mig snabbt förbi.

Samantha
Det märktes på Emily att hon blev livrädd när tjejerna började hoppa och skrika framför henne.  Hon ursäktade sig med att hälsa till Louis från dem och vi skyndade förbi.  Men dem hade inga planer på att ge sig och skyndade ikapp oss.  "Can we take a picture with you?" frågade den rödhåriga och log ivrigt.  Ems skakade på huvudet, "I'm sorry I don't take pictures with the boys fans!"  "Oh..please please please?!" tjatade den brunhåriga och ställde sig i vägen för oss.  "No, I'm sorry!"  Det märktes att hon var obekväm med situationen.  "Girls we really have to go, we're still normal teenagers with a bunch of homeworks, but we'll say hi to the boys from you!" lovade jag och tog upp min mobil, "Let me take a picture on you to show them who said hi!"  Dem ställde sig en aning besvikna men ändå glada, mot varndra och kollade glatt in i mobilens kamera.  Jag tog kortet visade dem och sa att jag raderar den så fort killarna hade sett den sen sa vi hej då och gick.

"Nice save!" sa Emily uppskattande och gav mig en vänskaplig knuff, "Do you want to meet the boys with me today?" frågade hon och jag tappade hakan, jag är fortfarande en directioner!  "YES OMG YES!!" skrek jag och hoppade omkring som en galning vilket vände en hel del blickar från dem förbipasserande.  Emily skrattade åt mig, "Take it easy don't give yourself a heart attack or something now!"  Jag började sjunga på deras låt Heart attack vilket fick henne att skaka med en spelad irritation på huvudet, "Sometimes I wonder what the hell is wrong with you.." skämtade hon.  "I'm a directioner!" svarade jag och fortsatte på låten och hoppade upp på en bänk där jag började dansa.

Emily
Samantha är väldigt oförutsägbar och helt galen men samtidigt är det ju därför vi är så bra vänner, vi är likadana.., fast till och med jag måste erkänna att hon är tusen gånger värre än mig!  Hennes lilla uppträdande fick många att stanna till och kolla på henne, vissa skrattade och andra bara stirrade på henne som om dem funderade på om dem skulle ringa ett mentalsjukhus eller inte.  Okej nu får det räcka, det var för många som tog upp mobilerna och filmade.  Jag gick och drog ner henne från bänken, "You're insane!" skrattade jag.  "I'm living while I'm young!" skrattade hon glatt och började sjunga på Live While We're Young men den här gången utan en dansföreställning, tydligen räckte det med en långsam version av den medan vi gick mot Sams hus.  Nu kunde jag knappt vänta tills vi skulle träffa killarna, jag hade sett Louis på morgonen senaste gången men jag saknade honom redan.

Det dröjde inte länge förrän vi var på väg mot Louis hus.  Äntligen skulle jag träffa honom igen!  Samantha var överlycklig och jag förstod henne jag skulle också bli helt utom mig om jag skulle få träffa Cher Lloyd eller Little Mix!  Då ringer Louis, "Hi babe!"  "Hey!"  "Honey there's someone here I think you want to meet so hurry up!"  "WHO?! And is it okay if Sam comes?"    "Yes of course, you'll see when you're here!" svarade han mystiskt.  Vi sa hejdå och la på, sen tog jag Samanthas hand och började springa.  "Why are we running?"  "Louis says that it's someone at his place who I want to meet I don't know who but hurry!!" skrek jag uppspelt och började springa snabbare.

En liten paus på en dag eller två!

Jag är jätte ledsen över den dåliga uppdateringen men jag har vart/är sjuk och orkar inte sitta vid datorn tillräckligt länge för att få ihop ens en hyfsat bra del, därför tar jag en liten paus på en eller två dagar för att jag ska hinna bli helt frisk och kunna skriva ordentlig!  Som sagt, är jätte ledsen för det men fortsätt kika in så att ni inte missar när en ny del dyker upp, ha det bäst!

Don't give up,del 20

Emily
Nästa morgon smsade Louis och sa att jag och Matt skulle komma ut när vi var klara, vi gjorde oss snabbt i ordning och gick ut.  Han skjutsade oss till skolan och insisterade på att jag skulle leta upp Lisa så att han kunde prata med henne.  Efter en stunds tvekan visade jag honom vägen dit hon hade sitt skåp.  Jag gick och lämnade jackan och väskan, hämtade böckerna jag skulle ha nu och skyndade tillbaka till Louis som satt på en av bänkarna där och spelade på sin mobil.  Jag satte mig på bänken jämte.  "What are you planing to say?" frågade jag och bröt tystnaden.  "I'll tell her to stop hacking on you and that it wont make me like her more but the opposite and that she have to realise that we are togheter and accept that!"  Just då han hade pratat klart kom Lisa gåendes.  "Is it her?" frågade han och nickade diskret mot henne, jag nickade och Louis ställde sig upp och gick mot henne, jag var ganska snart bredvid honom. 

"Lisa?" började han och hon ryckte till när hon såg honom.  "Holy shit it's you!"  "Yes it is me and I want you to leave my girlfriend alone.  The fact that you stalk her and want her to break up with me wont make me like you more, I will start hating you so stop it!  Got it?!" det var nog första gången jag hade hört Louis vara så arg.  "Yes but I seriously don't think you match as a couple!"  "And I seriously don't care about your oppinion just leave her alone!" högg han tillbaka.  Hon bara ryckte kaxigt på axlarna och la armarna i kors.  "Will you stop or do I have to talk to your parents and the principal? I'll do it if you don't leave Emily and her brother alone!"  "Matt is the one who have to leave me alone!  Hi hitted me and I almost broke my nose!!"  "Beause you called his sister a slut and if it was someone who ad talked about my sister that way I'd kill that person!"  "I guess you're right about that but the principal will vall their parents I just came from his office.." medgav hon och log.  "Will you leave them alone?!" frågade han otåligt och hon nickade, "Yeah yeah whatever!"  "Good!  Now Emily can you show me the principals office so we can fix this mess or will you be late?"  "No I'll just talk to my teacher later.." svarade jag.  Han tog min hand och vi gick mot rektorns kontor medan alla kollade med uppspärrade ögon på oss och våra sammanlänkande händer.

Rektorn blev sur först och insisterade på att ringa våra föräldrar men Louis fortsatte babbla på om hur Lisa hade startat det hela och att till och med han som var rektor borde förstå att han inte heller skulle vilja höra någon prata så om hans syster.  "Come on just let it go for this time!  Matt wont even talk to her anymore!" sa Louis efter en stund.  Rektorn fortsatte trumma med fingrarna på bordet med ett allvarligt ansiktsuttryck.  "Just give the kid a break!  Let it go and he wont bither her anymore if she doesn't do anything he wont either.  Come on mr..."  "Cliff" fräste han surt.  "Mr Cliff don't call their parents, I'll talk to Matt and he'll apologize for what he did to Lisa and then everythimg is forgotten don't make kt bigger than it actually is!"  "Okay okay, talk to him and let him apologize, I wont call anyone.." muttrade han till slut.  Vi ställde oss upp, Louis skakade mr Cliffs hand ocv tackade för hans förståelse och vänlighet sen gick vi och berättade allt för Matt.  Så fort Matt hade bett om ursäkt, vilket han inte alls var glad över, åkte Louis feån skolan efter en snabb kyss och jag släpade mig själv till lektionen, hoppas läraren förstod nu utan at jag ska behöva dra hela historien!

Don't give up, del 19

"So..., what do you want to do?" frågade jag lite utdraget.  "I would love a tour around the house!" svarade han med ett flin.  vi började gå runt, "Here's a bathroom, next to the door as you see.., and heres the kitchen and the livingroom.." fortsatte jag och pekade på två dörrar på vänster sida.  "Here's my parents bedroom.., and mine and here's Matts, that's basically the whole appartement!" avslutade jag och pekade på mammas och pappas dörr som låg i slutet av hallen och min och Matts som låg på höger sida.  "Nice!" svarade han vänligt och kollade runt.  "And now?"  "Now I would love to help you with that english homework you got at the last hour of school!" Jag spärrade chockat upp ögonen, "How did you know?"  "I came to the school when you where on your way in to the classroom so I got bored and stood outside and listened and heard you got a homework in grammar then I went to that door next to your locker so no one would see me standing there.." svarade han glatt, "Now let's study!"  Den killen var helt otrolig!  Nåja, det var bara att ta fram böckerna då.

Matt
Det var inte bara Ems som hade det jobbigt i skolan efter att hennes förhållande med Louis hade offentlig gjorts, alla stirrade på mig, pekade och viskade.  Jag har ju inget med deras förhållande att göra, jag är bara Emilys tvilling!  Men jag såg att hon hade det tillräckligt jobbigt redan så jag babblade inte på om min situation utan lät henne tro att mitt liv var bra som det var helt enkelt!  "Think fast!" ropade Jeremy och kastade en fotboll åt mitt håll, jag hann inte flytta på mig och fick den i huvudet, "What the hell?!"  "i told you to think fast!" försvarade han sig snabbt, jag orkade inte med något små tjaffs så jag skrattade bara och lät han tro att det var glömt, hämnden kommer sen!  Lisa, från årskursen över oss, skyndade förbi mig och krockade med mening in i min axel, "What was that good for?!" frågade jag irriterat och tog tag i hennes arm för att stoppa henne.  "I didn't mean to!"  "It's empty here except from you me and Jeremy so how the hell was that an accident?!" frågade jag, nu mer irriterad än förut.  "Why do you care?" frågade hon kaxigt.  "Beacuse it's my shoulder you hitted with purpouse!"  "If you want me to apologize just tell your slut to sister to stop dating Louis!"  Ingen kallar min syster så!  Min högerkrok träffade henne rätt över näsan och hon ramlade ner och blod började forsa ner från näsan.  "Matt what the hell did you do?!" utbrasst Jeremy förskräckt och det dröjde inte länge förrän en lärare kom springandes emot oss.  "No one calls my sister a slut!" sa jag till mitt försvar.  "Yeah but no one hits a girl!"  "She started!" svarade jag och gick därifrån med ilskan kokandes inuti mig hur kunde det här bli bara mitt fel när hon pratade så om min syster!

Louis
Vi satt hemma hos Emily i deras vardagsrum och kollade på Titanic Emily satt lutad med sitt huvud mot mitt bröst och jag höll ena armen runt henne när hennes bror stormade in i rummet.  "Ems!  Is it that girl Lisa that's hacking on you all the time?!"  "Yeah?" svarade Emily oförstående,  "What?  Hacking?  On Emily?  Why?"  "Because you're dating her!" svarade hennes bror och vände sig mot Emily igen, det kändes som ett hugg i magen, hade hon problem i skolan på grund av mig?  "She called you a slut so I hitted her and she've maybe broken her ugly nose.." fortsatte Matt.  "You did what?!" Ems lät lika förskräckt som jag kände mig.  Medan hon och henne bror hade en lång diskussion om den där tjejn Lisa gick jag in på twitter och skrev: "Stop the hate on my girlfriend it wont make me love you more!" jag skickade iväg den och såg upp på Matt, "I'm going to your school tomorrow to talk with that idiot Lisa and fix this mess so your parents wont know anything about it!"  "Will you really do that?" frågade han en aning chockat.  "No Louis you wont do do anything!  You can't fix everything all the time, you have your one life to take care of we can't make you take care of our problems!" protesterade hon.  "I wasn't asking for permission" svarade jag med ett flin.  Hon skakade irriterat på huvudet, "Why are boys so stupid?"  "We're stupid on purpouse so we make you girls look smarter" svarade jag.  "WIN! HIGH FIVE!" utropade hennes bror och höjde sin arm.  Jag high fivade honom och sen började vi diskutera vad vi skulle säga och göra imorgon.  Nu ska jag få stopp på allt hat mot min flickvän och hennes familj, dem ska inte stå ut med sånt för att vi dejtar!

Don't give up, del 18

Niall
Vi spelade ända tills Emilys föräldrar ringde och Louis erbjöd sig att skjutsa henne, dem sa godnatt och gick, då var klockan redan halv elva!  "I think we should go home and get some sleep, we have an earlie morning tomorrow!" sa Zayn och reste sig upp från soffan.  "Goodnight!" fortsatte han och gick ut till hallen, "Bye, goodnight!" ropade Liam efter och började stänga av playstationet.  Jag reste mig också upp, hjälpte Liam att städa undan chips och godis skålarna och glasen med läsk, sa godnatt och drog mig hemåt.

Emily
"Emily Clarke!  Get your ass up!" skrek Matt och slog upp dörren så att ljuset från hallen stack obehagligt i mina ögon.  "Get out..!" muttrade jag och la täcket över huvudet.  "Ems, get up we'll be late for school, come on!"  En stund gick men sen hörde jag fotsteg som närmade sig och sen drogs täcket bort.  "Matt, get out from my room, immdietly!" efter det som hände igår i skolan hade jag inga planer på att gå idag, men han vägrade ge sig och för att irritera mig ännu mer tände han lampan i rummet så ljuset blev starkare.  Jag masade mig upp när jag förstod att han inte tänkte ge sig.  "Okay get out so I can get dressed..!"  "Have anyone said anything?  Yoy know.., in school?"  "No!"  "Don't lie what is it?"  Matt satte sig på sängkanten och stirrade på mig när jag stod vid mitt garderob och velade, vad ska jag ha på mig idag?  Det får inte vara uppseendeväckande!  "Some older girls are hacking on me because I'm dating Louis and he's famous so they think I'm an attention seeker.." svarade jag och kastade ett par tajta mörkblåa jeans och en oversize vit stickad tröja på sängen.  "Oh..., well your not dating him for being famous.."  "NO!  Of course not!"  "Then don't care of  what they're saying, now get dressed so we don't get late, I'm going to make breakfast!" svarade han och gick ut.  Jag bytte om och sminkade mig som vanligt, svarta sotade ögon och ljusrosa läppglans.  Mitt blonda, långa, vågiga hår satte jag upp i en bulle.  Smyckena fick bli silvrigt earcuff i ena örat och ett vanligt långt som matchade i andra, så nu var jag nog klar, jag ska bara leta upp någon ring som passar..

Två lektioner senare hade jag fortfarande inte stött på någon utav dem tjejerna, det var ju otroligt...! Varför ska min tur alltid vända så där?!  På en av bänkarna vid mitt skåp satt den ena av dem, hon som hade pratat mest igår.  Jag låtsades som ingenting, öppnade skåpet, slängde in bild grejerna och tog fram matte sakerna. Hon reste sig upp och släntrade fram till mig,  "Hello miss perfect..!" sa hon och hånlog.  "What the hell do you want?  Stop stalking me you're creepy, test yourself you might be sick in the head!" svarade jag ilsket och drämde igen skåpsdörren onödigt hårt vilket vände en hel del blickar mot oss, men allvarligt talat så kunde jag inte bry mig mindre just nu.  "Stay away from Louis okay?  He's mine!"  "Intresting, yesterday you said that he wasn't even close to hot..!" högg jag tillbaka och började gå mot matte salen.  "I'm not kididng, stay away from him!"  "I'm not kidding either when I say, fuck off!"  "Ha-ha you're so funny, seriously Emily, stop dating him!"  "No freaking way!  Why can't you understand that we love each other?  Stop being such a psycho!" svarade jag och stängde dörren mitt framför näsan på henne, när jag vände mig om satt hela min klass där och min lärare stod framme vid katedern och alla stirrade på mig.  "So kind of you to stop interumpting me and come to the class ms Clarke!" sa min lärare surt och fortsatte gå igenom någonting som jag aldrig skulle kunna lära mig ändå, jag är verkligen inte matte typen!  "Sorry..." mumlade jag och gick och satte mig bredvid Samantha.  "What happend?" viskade hon, jag letade upp en tom sida i häftet och började kladda ner, "Lisa, a student that's a year older than us is hating me because I'm dating Lou and it buggs her because she obviously is in love with the 'superstar' version of him and think she have a chance wich is bullshit!"  Sam läste klart och spärrade 

"Psycho.." viskade hon till mig. "Samantha Cooper and Emily Clarke can you please be quite!" tillrättvisade läraren och fortsatte sin ointressanta genomgång. Skoldagen släpade sig fram och när den äntligen var slut skyndade jag ut från salen. När jag kom till mitt skåp som ligger precis vid utgången, stod Louis nonchalant lutad mot dörren med armarna i kors. Så fort han fick syn på mig började han gå mot mig med ett leende. "Hi babe!" sa han glatt och la armarna om min midja, böjde sig ner en bit och kysste mig. "Hi" svarade jag efter kyssen. När jag såg upp stod alla och stirrade gapandes mot oss. Jag hämtade snabbt mina grejer så att vi kom ut därifrån så snabbt som möjligt. Sam gjorde oss sällskap halvvägs hem till mig. När jag låste upp dörren och vi gick in var pappa hemma och gjorde sig i ordning för jobbet. "Hi kids!" "Hi and please stop that kid thing.." "Hello mr Clarke" hälsade Lou vänligt. Det dröjde inte länge förrän vi var ensamma. Efter igår blev jag en aning nervös när vi blev ensamma men det som ska hända får hända!