A new chapter in life, del 7

Daisy såg förvånat på mig och jag såg hur hennes kinder långsamt bytte färg till rosa när jag mötte hennes blick.
"Jag är bara hennes idol, hoppas jag i alla fall, som hjälper henne med hennes dröm, vad är det för fel på det?" frågade jag med en oförståelig blick trots att jag själv hörde hur dumt det lät!
"Ljug inte för mig!" varför gav han sig inte?  Jag ville inte erkänna något, Daisy var sexton år, jag var hela sju år äldre det gick ju inte ihop, visst ålder kanske inte spelar någon roll men ändå nej det funkar inte!
"J-son skärp dig, back to work!" svarade jag och tryckte in den sista pizza biten i munnen, sköljde ner den med cola och gick för att hämta en gitarr.

Daisy
Jag åt upp maten jag hade framför mig och drack upp colan som Eric hade hällt upp åt mig medan jag lyssnade när han slog några ackoder, det lär riktigt bra, det kanske är någon ny låt som han jobbar på?  J-son gav mig en blick som jag inte riktigt förstod, jag rynkade pannan och fortsatte se på han för att få en vettig förklaring.  Han lutade sig närmare och viskade så tyst som möjligt,
"Han brukar inte vara så nervös när någon ska komma hit, jag vet att han gillar dig ge han bara lite tid att förstå det själv" jag rodnade, hur skulle jag kunna tro på det?  Jag har alltid varit kär i Eric, jag tror att alla som är runt mig förstår det men samtidigt trodde jag bara att det var en kändis crush och inget mer, fram tills jag hade mött honom på riktigt.  Då såg jag en helt annan 'off-stage' sida av honom och det ändrade hela min syn av honom.
"Daisy du kan spela gitarr eller hur?" frågade Eric och såg upp på mig.  Jag nickade,
"Och lite piano, men väldigt lite!"
"Skulle du vilja spela lite?" frågade han och höll fram gitarren åt mig, jag nickade igen och drack upp min cola för att sedan sätta mig ordentligt före jag tog emot gitarren.  Jag började spela ackorden till Break of dawn eftersom det var den jag senast spelade och när jag insåg det så var det för sent för att sluta och börja om så jag fortsatte spela.  När Eric märkte vilken låt det var började han sjunga,
"I don't wanna wake up lonely, I can't stand another night alone in my bed, wishing hoping, at the break of dawn..."

"At the break of daaaawn..!" Eric sjöng den sista tonen och jag spelade några ackoder till som avslut.
"Wow grymt, dream team typ!" sa J-son och han och de två killarna som arbetade i studion applåderade.
"Tack" mumlade jag och kände kinderna hetta.
"Det där var riktigt bra!" sa Eric och log stort mot mig.  Jag log tillbaka, jag gillade inte att stå i rampljuset och det kändes rätt så obekvämt att göra det nu.
"Kan du sjunga?" trots att jag har en helt okej röst i mina öron så kanske det inte alls låter bra i andras öron så jag skakade på huvudet.
"Men försök!" uppmanade han.
"Nej, jag kan inte, jag har aldrig kunnat sjunga!"
"Har du sjungit för någon?"
"Nej!"
"Nej men gör det nu då, kom igen så farligt är det inte!" jag skakade på huvudet igen och ville verkligen inte ge mig.  De två killarna som hade ätit med oss ställde sig upp och försvann till ett annat rum och snart hördes deras ljudliga diskussion om sladdar och vad den ena gjorde för fel.  J-son skrattade åt det så jag antog att det var på skämt.
"Har du någon kvinnlig artist som du gillar?"  Jag sa det första som kom upp i huvudet,
"Cher Lloyd"
"Har inte hört om henne?" sa Eric lite förvånat.
"Hon är en brittisk sångerska, inte så känd i Sverige än men grymt bra!"  Han började knappa på hans mobil och snart hördes Swagger Jagger i hela rummet, hennes första singel.  Eric nickade i takt med musiken och J-son såg väldigt koncentrerad ut och när låten led mot sitt slut så såg båda  väldigt glada ut.
"Hon är ju bra!" sa Eric och log.
"Ja, jag förstår inte hur vi aldrig har lyssnat på henne!" höll J-son med.

Resten av dagen bestod utav att vi spelade instrument, jag gitarr, Eric piano och J-son.., jag vet inte riktigt vad han gjorde, han slog på trummorna lite då och då helt i otakt men det var jätte kul ändå.  När jag såg vad klockan hade blivit så kom jag på att jag åker hem imorgon.  Introt till Love is calling började spelas och jag svarade,
"Aa, det är Daisy?" det var pappa, "Hej pappa!"
"Klockan är halv nio, jag kommer och hämtar dig nu, du måste sova tidigt så att vi kan åka hem imorgon!"
"Men kom vi inte överens om att Eric skjutsar mig?"
"Åh jo just det, det glömde jag, men kan jag få prata med honom?"  Jag räckte Eric telefonen,
"Pappa vill prata med dig"  Han tog telefonen,
"Hej, det är Eric!" en stunds tystnad följde. "Jaså jaha.., ja men då skjutsar jag henne på en gång så klart, vi är vid hotellet om mindre än trettio minuter, du behöver inte oroa dig, hej då!" sa han och räckte mig telefonen, jag klickade och vände blicken mot honom.
"Du ska visst åka hem imorgon, jag ska skjutsa dig nu" sa han med sorgsen röst.
"Åh okej, tack för att jag fick komma hit, det var väldigt lärorikt, nu är jag mer bestämd, jag vill jobba med musik!"
"Hurra!" utropade J-son, jag skrattade och släntrade över till andra sidan rummet för att krama honom hej då.  

A new chapter in life, del 6

Daisy
Dörren till studion flög upp så fort pappa hade stängt av bilen.  När jag märkte att han började gå ur bilen så visste jag inte riktigt hur jag skulle ta det?
"Vad håller du på med pappa?"
"Äsch jag ska bara prata med din vän!"
"Nej, du ska inte prata med någon sluta!"  Han struntade i det jag hade sagt och gick fram till Eric, sträckte fram handen och sa:
"Hej, jag heter Daniel, jag är Dizzys pappa!"  Eric tog hans hand, skakade och sa,
"Eric, trevligt att träffas!"
"Hur länge ska Dizzy vara här?" frågade  han, "Jag vill bara veta när jag ska hämta henne igen"
"Jag ska vara här till åtta så.., men jag kan skjutsa hem henne!"
"Nej, nej det ska inte du behöva göra!"
"Jag har absolut inget emot det!"
"Min dotter är bara sexton år!"  När jag förstod vad han menade med det och vad han trodde, slog jag handen mot pannan.
"Pappa..!"
"Åh.., nej alltså vi snackar musik!" svarade Eric snabbt.
"Säkert?"
"Ja, Daisy är intresserad av musik och det är ju jag med så det är bara trevligt att ha någon utanför arbetet som man kan snacka med!"
"Jaha.., jaså.., hm då missförstod jag bara, men du måste vara tillbaka max halv nio!  Jag har bokat ett bord på en restaurang tills ikväll vid nio tiden!"
"Okej, hej då!" svarade jag.  Han gav Eric en misstänksam blick och gick långsamt tillbaka till bilen, startade den, vinkade åt mig och åkte.
"Kom in!" sa hann och backade ett steg från dörr öppningen så jag kunde gå in.

Eric
Hon följde med in mot studion, ett svagt klick ljud hördes när dörren slog igen bakom oss.  När vi kom in låg J-son på ena soffan med telefonen tryckt mot örat.  Han höll på att beställa pizza.
"Ja vänta lite bara!" sa han och tog bort telefonen en bit, "Ska vi ha varsina pizzor eller beställer jag bara två familjepizzor?"
"Ta två" svarade jag och såg hur Daisy spärrade upp ögonen, "Det är en två till som jobbar här som behöver mat!" förklarade jag och hon nickade.
"Ja, två familjepizzor en med kebab och en med kyckling med sås på sidan av, ja sallad också!  Ja en cola och en fanta blir bra.., ja.., men vid tolv tiden?   Toppen!  Hej då!" sa han och la på.
"Så vad vill du göra först?" frågade jag Daisy.  Hon fingrade på mixer bordet hon stod bredvid,
"Det vore ju kul att kunna veta hur man använder den här, vilka knappar som är till vad och så.."
"Då lär vi dig det först då!" sa jag och vinkade åt J-son att komma dit, vi hade båda lite kunskaper om den så tillsammans borde vi kunna tillräckligt mycket.  Vi satte oss på stolarna som stod där och jag började peka ut olika knappar,
"Den här höjer man volymen på micken med när man drar upp den och sänker genom att dra ner.., den här sätter på den micken som är här så att man kan prata med personen som är i inspelningsbåset, den här höjer man volymen på bakrunds musiken med, den musiken som strömmar ur hörlurarna som man har på sig"  Hon nickade och såg intresserat på när jag fortsatte peka ut de och säga vad de gjorde, ibland var J-son tvungen att påminna om små saker men annars kunde jag det mesta.
"Vad sägs om att visa dig live?" sa J-son efter en stund. "Eric du kan mer om det här så jag går in och sjunger lite och ni styr här ute!"  Jag visste inte om jag ville mixtra med knapparna och tvekade.
"Åh!  Det vore ju jätte kul!" sa Daisy och jag nickade,
"Okej, in med dig då!" sa jag och pekade på inspelningsbåset framför oss.  Han log och gick in efter att ha blinkat med ena ögat åt mig, otroligt irriterande!

Vi höll på med det där fram tills en knackning hördes på dörren, en av de två andra studio arbetarna gick för att öppna.  Sedan kom han in med maten.
"Okej nu räcker det!  Nu har ni mixtrat tillräckligt med mitt mixer bord, upp med er och ät!" tillrättavisade han oss och jag tryckte in knappen till micken,
"Maten är här, det  räcker så!" sa jag och såg hur J-son tog av sig headsetet, placerade de på micken där inne och gick mot dörren.  Jag och Daisy ställde oss upp och gick mot sofforna.
"Lärde du dig nått?" frågade jag och skar pizzorna i ungefär lika stora delar.
"Åh ja!  En hel del!" sa hon och tillade "Tack!"
"Ingen orsak, vad vill du ha?" sa jag och pekade på de olika pizzorna.
"Kyckling, tack!"  Jag lade upp en bit till henne och en till mig själv, resten fick ta för sig själva.  vi hällde upp läsken och satte oss tillrätta för att äta.  J-son kom och la upp en bit till sig själv och hällde upp cola till det.
"Så hur var det?" frågade han med blicken fäst på Daisy.
"Det var jätte kul"
"Härligt!  Märkte ni av någon kemi?"
"Vadå mellan dig och micken?" frågade Daisy, "Ja en hel del, du verkade vilja äta upp den!"  Jag kunde inte hålla mig för skratt.  J-son log och skakade på huvudet,
"Nej det var inte mig och micken jag pratade om!"
"Lägg av nu!" sa jag och fick honom att tystna en stund, tyvärr inte tillräckligt länge.
"Mellan er två!"
"Oss två?" sa hon förvånat.
"Ja!  Ljug inte för mig nu, vad är det mellan er två?"  Åh nej, vad höll han på med?

A new chapter in life, del 5

Daisy
Vi gick ut och satte oss i bilen.  Eric startade den och körde ut från parkeringen.
"Vilket hotell är ni på?"
"Jag vet faktiskt inte vad det heter men det ligger mitt i stan typ.." erkände jag när jag kom ihåg att jag faktiskt inte visste vad det hette.
"Jaha, jo jag vet vilken du menar!" svarade han.  "Så du går i nian nu va?"
"Ja"
"Har du bestämt vilket gymnasium du vill satsa på då?"
"Vi har redan sökt, jag sökte till tre olika musikprogram så jag hoppas kommer in på någon utav de men de är i olika skolor så jag vet inte riktigt vilket av de än"
"Jaså, vad kul, så du tänker satsa på musiken?"
"Ja, det är något jag alltid har gillat, spela gitarr och förhoppningsvis bli ljudtekniker eller liknande!"
"Låter ju hur kul som helst, jag kan lova dig att musik är något helt underbart att få jobba med!"
"Klart du kan" svarade jag och log mot honom.  Jag hade fortfarande inte fått in att jag satt i min idols bil, helt  otroligt!
"Vill du komma förbi studion imorgon?" frågade han och jag tappade hakan.
"Får jag verkligen det?"
"Ja det är klart, annars hade jag inte frågat dig om du ville" påminde han mig.
"Det är klart jag vill!" svarade jag, "När kan jag komma?"
"Jag är där från nio på morgonen till ungefär sju, åtta på kvällen så när som helst där emellan!"
"Gör det något om jag är där hela den tiden?"
"Absolut inte!  Bara du inte spelar in någonting när vi spelar in låtar och så!" svarade han och rullade in utanför hotellet.
"Så..., då ses vi imorgon?"
"Det gör vi!" svarade han och jag steg motvilligt ur bilen.  Jag slog igen bildörren, vinkade och gick in.  Jag fick syn på pappa i lobbyn och gick fram till honom.
"Hej!"
"Nej men hej, jag skulle precis åka för att hämta dig!"
"Oj jag glömde visst att smsa, Eric skjutsade hit mig"
"Trevlig grabb!  Jag får nog ändra min åsikt om honom och hans musik!"
"Du har ju aldrig gett han en chans för att ha en åsikt" svarade jag medan vi väntade på hissen.
"Nej men man läser mycket i tidningarna och hör mycket på nyheterna och där verkar han som en diva!"
"Pappa du säger ju själv att man inte ska tro på allt man hör och läser och speciellt inte om andra personer då man borde bilda en egen uppfattning om dem!"  Hissdörren åkte upp och vi gick in och tryckte på fyran, där våra rum låg.
"Nej det är sant!" svarade han och dörren stängdes.  Vi åkte uppåt och det plingade till när i kom fram och dörren öppnades igen, vi steg ur, sa godnatt och gick till våra rum.

Jag vaknade av mitt alarm som talade om för mig att klockan var åtta.  Jag skulle vara hos Eric i studion om en timme!  Jag satt förvirrat kvar i sängen, hade det här verkligen hänt eller var det en dröm jag snart skulle vakna ur eller en dröm jag redan hade vaknat ur?  Ville han verkligen att jag skulle komma till han eller hade han bara erbjudit det av ren vänlighet?  Nå ja hur det än låg till ville jag åka!

Eric
Klockan var fem i nio nu och Daisy skulle vara här när som helst!  Jag var nervös men visste inte riktigt varför.  När jag släntrade in i studion satt J-son redan där och läste tidningen med en kaffe kopp i handen.
"Godmorgon!" sa jag och hans blick vändes mot mig.
"Godmorgon, jag läser en artikel om dig nu!"
"Jaså?  Jag har inte släppt en skiva eller någon låt än som de kan hacka på, några framträdanden som de kan peka ut vartenda liten detalj som inte är mellan mjölk har jag inte heller gjort så vad är det som står?" frågade jag ironiskt, jag är verkligen trött på media och deras lögner och påhitt!
"De har lyckats få en bild på dig och den där tjejen Darcy eller någonting som var här med dig igår och beskriver er som ett riktigt kärlekspar!"
"Daisy" rättade jag "Men nu får dem fan lägga av!"
"Äsch de kommer ju fatta att det hela var en inspelning när de ser programmet!  Dessutom kommer ni väl aldrig ses igen!"
"Jo det kommer vi.. hon kommer hit idag, men det är bara för att hon vill jobba med musik så jag tänkte att det skulle vara lärorikt för henne att vara i en studio och se hur allt funkar!"
"Jaså?  Du brukar inte vara så entusiastisk när det gäller att låta främlingar komma hit, är det säkert att inga känslor är inblandade?" frågade han och lät som en storebror.
"Men lägg av!  Jag vill bara hjälpa henne hur fel är det egentligen?"
"Ljug inte Eric, jag såg hur du kollade på henne igår!"
"Lägg av!  Nu räcker det, hon kommer hit när som helst så du får skärpa dig, inte ett ord till om det här!"
"Så du gillar henne alltså?"
"Jag har sagt mitt nu så enough!" svarade jag bara och hörde hur en bil körde in på parkeringen utanför.  Hon måste vara här nu alltså!  Den tanken fick mig att hoppa upp och halv springa till dörren.  Bakom mig hörde jag J-son sjunga på någon låt med texten "Love is blind, she's infront of you and you don't notice..!" Jag har ingen aning om vilken låt det var men det ville jag nog inte veta heller!
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Den här novellen går såååååå låååångsamt!  Men jag vill inte avslöja allt på en gång!  Speciellt inte nu när jag vet precis hur jag vill att slutet ska vara...Deum deum deuuuuum!  Haha! 

A new chapter in life, del 4

Vi filmade klart i studion och sedan fick vi göra vad vi ville en stund där.  Framför kameran fick jag gå och hälsa på alla som arbetade där och sedan fick jag lyssna på en liten del av Erics nya låt som skulle komma ut om några dagar.  Sedan gick han omkring och pekade ut olika saker och sa namnen på de.  När Göran skrek, "BRYT!!" igen satt jag vid mixer bordet och drog små vita knappar fram och tillbaka.  Eric satte sig bredvid.
"Vad fascinerad du ser ut att vara" sa han halvt på skämt.
"Jag har alltid velat bli något inom musik.., men eftersom jag inte kan sjunga så spelar jag mest gitarr, skriver låtar som jag aldrig bli nöjd med och drömmer om att sitta i en studio och jobba med världskända artister, precis här, bakom ett mixer bord"
"Jag kanske kan hjälpa dig lite med den drömmen!"
"Hur?" jag tänkte inte riktigt på vad han hade sagt förrän frågan slank ur mig.
"När har ni sommarlov?"
"8 Juni"
"Då så! 9 Juni åker du hit om du kan och så får du hjälpa till här i studion med lite allt möjligt, se det som ett sommarjobb!"  Jag tappade hakan.
"Menar du allvar?!"
"Ja det är klart!"
"VÄNTA!!  Eric ta om det där och Daisy verka lika chockad som förut så får tittarna se det, TAGNING OM TRE.., TVÅ.., ETT.., KÖR!!"  Vi drog samma ramsa igen och jag behövde inte låtsas, jag var fortfarande i chock!
När den delen var inspelad och klar så gick vi vidare, till Erics lägenhet.  Det låg en kort bit ifrån studion så det tog ungefär en kvart för oss att gå dit.  När vi kom till en port så gick han en bit före, slog in koden.. och blev avbruten.. självklart!
"STOPP!!  Eric stäng porten igen så tar vi om det där!"  Han gjorde som han blev tillsagd, stängde den och backade.  Gick sedan fram ännu en gång, slog in koden, öppnade den och sedan gick vi uppför två trappor. Kameran spelade fortfarande in när Eric fiskade fram sina nycklar och låste upp.  När vi kom in gjorde Göran en gest åt oss att gå igenom den.  Så vi gick in i en vit och väldigt ljus hall.  Första dörren ledde till ett badrum som han pekade ut sedan gick vi förbi hans sovrum.  Efter det gick vi förbi ett kök/matsal och sedan kom vi till vardagsrummet.  Eric pekade tålmodigt ut alla rum och kameran filmade de sedan hördes ett,
"BRYT!!" och alla slappnade av lite.  Jag la märke till att hela huset gick i vit och lila med lite inslag utav svart.  Vardagsrummet var stort och öppet med en vägg som bara bestod utav fönster, en stor vit hörn soffa, ett svart soffbord och en TV som hängde mitt emot soffan.  Det fanns mängder med soffkuddar som gick i de tre färgerna och en macbook låg på soffbordet.  Ett TV-bord fanns också under TV:en och på den låg en Xbox 360 och en Playstation 3 med mängder utav spel, jag la märke till att han hade alla FIFA trots att han inte hade PS1 eller PS2.
"Eric vi är klara, vi väntar på Daisy och följer med henne tillbaka till samma plats igen när ni är klara" sa blondinen.
"Det behövs inte Jenny, jag skjutsar tillbaka henne sedan" svarade han och vände sig mot mig, "om det går bra så klart!"  Jag nickade,
"Ja självklart!" sa jag och flikade in,  "Jag har inte bråttom!"  Eric log stort och hon som tydligen heter Jenny nickade kort och sa,
"Då så, det betyder att vi är klara här!" och till Eric sa hon, "Det var trevligt att jobba med dig igen, jag ser fram emot nästa gång!" sedan vände hon sig om och gick ut med de andra i filmteamet i släptåg.   Jag la plötsligt märke till hur svartsjuk jag blev över att hon flirtade med honom, men han verkade inte bry sig så det fick mig att bli på bättre humör.
"Du kan få se dig om i lugn och ro om du vill" sa han när dörren slogs igen.  Jag gick ut från vardagsrummet och in till köket.  Allting i de tre färgerna igen, lila, vitt och svart.  Det ända som bröt emot det var en röd kaffe maskin som stod vi mikrovågsugnen och kylen och frysen som var silvriga.
"Jag trodde att du inte drack kaffe" hörde jag mig själv säga.
"Jag fick den som inflyttnings present av en vän" svarade han.  På väggen hängde en stor svart klocka la jag märke till före jag vände mig om för att kolla på resten.  Förutom själva köks delen så stod det ett högt vitt bord med vit, svarta barstolar.  Jag gick vidare och hörde hans tysta steg bakom mig.  Nästa rum var sovrummet.  En stor vit säng med lila och svarta prydnads kuddar som låg slängda i en hög vid fotänden av den, vita sängbord på vardera sida, en enorm garderob och två svarta fåtöljer syntes under varsina hög med kläder.
"Jag har inte hunnit städa" ursäktade han sig.  Jag flinade mot honom,
"Nu har jag sett allt"
"Inte badrummet" skrattade han.
"Inte nödvändigt, nu ska jag vinna över dig på FIFA!"
"Inte en chans, jag är kung på det spelet!"
"Då kommer du förlora för första gången"
"Du ber och bönar om att förlora stort!" svarade han och vi gick mot vardagsrummet.

Efter flera matcher och flera förluster för min del märkte jag att det började mörkna utanför, alltså höll min tid med honom på att rinna ut!
"Jag sa ju att du skulle förlora!" sa han glatt.
"Äsch, jag var bara något mål ifrån att vinna på de flesta!" svarade jag

Eric
Jag ville inte erkänna det för mig själv, hon är ju bara 16 år, alldeles för ung för mig, men jag ville inte att den här dagen skulle ta slut.  Utanför smattrade regnet mot fönster väggen och jag hörde Daisy sucka djupt.
"Jag vill inte att den här dagen ska ta slut, jag vill bara spola tillbaka och köra flera repriser på alltihop" sa hon.
"Inte jag heller" hörde jag mig själv erkänna.  Hon fortsatte stirra på TV skärmen. "Ska vi spela en till match?"
"Det är kväll nu, klockan är sju vilket betyder att min dag med dig är slut" sa hon och hennes röst lät sorgsen.
"Äsch, som jag sa till Jenny förut, jag har inget bättre för mig, en till match?"
"Visst!" svarade hon glatt och jag startade spelet.

Den här gången lät jag henne vinna.
"JAG VANN, JAG VANN!!" skrek Daisy och hoppade upp och ner.  Jag skrattade åt henne.  Plötsligt hör jag introt till Love is calling, hon rodnade och tog upp sin mobil.
"Ja det är Daisy?  Hej mamma, ja tack, ni är seriöst världens bästa föräldrar!" utropade hon men det glada tonfallet ändrades plötsligt, "Åh.., jaha.. okej.. jag är hos Eric nu men.. okej.. vi ses snart, älskar dig med hej då!"
"Har det hänt något?"
"Nej inte precis, mamma tycker det börjar bli lite väl sent nu, hon är rädd att jag håller dig borta från något viktigt eller så.."
"Dags att åka till hotellet då alltså?"
"Om du hinner skjutsa mig?"
"Jadå, jag ska bara hämta bilnycklarna" svarade jag och gick in till sovrummet när jag kom ihåg att nycklarna måste ligga i mina jeans som jag hade igår. 

A new chapter in life, del 3

"Och, BRYT!" ropade en av kamera männen och fick mig att hoppa till.  Eric började skratta.
"Jag är inte van vid kameror som iakttar minsta rörelse, runtomkring mig eller män som skriker 'BRYT'!" ursäktade jag mig vilket fick honom att skratta lite högre.
"Så, vad vill du göra?  Det är din dag!" sa han och började ge exempel, "Gå till studion och se vart jag jobbar, hem till mig och spela FIFA, bara softa här och snacka eller vill du bara bli av med mig och dra?"
"Två saker är jag säker på, jag vill absolut inte bli av med dig eller sitta här resten av dagen" svarade jag med ett leende.
"Då är det klart!  Vi drar till studion en stund och sen hem till mig så får du se min lägenhet och så spelar vi lite, om du gillar FIFA då..?"
"Jag älskar FIFA!" svarade jag uppriktigt.
"Då så!  Let's go!" sa han glatt och ställde sig upp så snabbt att Red Bullen han hade placerat mellan sina knän ramlade och spilldes ut över mattan och hans skor.  Jag kunde inte hålla mig för skratt och han suckade.
"Jag kan inte gå runt med skor som stinker Red Bull.." muttrade han, "Typiskt mig att vara så klantig!"  En av inspelningsmänniskorna skyndade fram till honom,
"Eric vi ska spela in en del i studion och en del i din lägenhet så dina skor måste vara rena!" sa hon.
"Jo det vet jag, därav sucken!"  Hon log och höll fram händerna,
"Hit med skorna så fixar jag det på någon minut!"  Han sparkade av sig de och gav de till henne och så försvann hon in till ett annat rum.
"Jaha, då är vi fast här en liten stund..så.. vad ska vi göra?  Vill du ha en autograf?  En bild på oss?  Någonting?" frågade han vänligt och jag trodde verkligen han kunde läsa mina tankar.  Klart jag ville ha allt det där plus ännu en kram men jag vågade verkligen inte fråga!
"Om det går bra..?"
"Ja då, självklart!"
"TAGNING!" ropade den korta, överviktiga mannen och ännu en gång hoppade jag till.  Dem filmade när Eric skrev sin autograf på mitt iPhone skal och när vi tog kort.  Eric la ena armen om min axel och pussade min på kinden.  Jag la ena armen på hans rygg och log och så klickade det till.
"BRYT!" ropade han igen, den här gången var jag beredd på det och blev inte lika skrämd.  Blondinen som hade tagit Erics skor kom springandes mot oss med hans röda sneakers.
"De är rena och torra nu!" sa hon och höll fram de.
"Tack så mycket!" svarade han, "Ledsen för det där, jag kan vara riktigt klantig ibland!"
"Ingen skada skedd!  Nu måste vi till studion!" sa hon och föste oss mot dörren.

Det kändes som om jag var mitt i en dröm, jag gick bredvid min idol på Stockholms gator, på väg till hans studio.
"Så.., bor du i närheten?" frågade han i ett försök att inleda ett samtal efter en pinsam tystnad.
"Nej, jag bor i Kattarp"
"Åh!  Min familj bor där, hur kommer det sig att jag inte har sett dig där?"
"Jag har varit sjuk i fyra år och spenderat största delen av tiden på sjukhus och första året visste jag inte ens om din existens" svarade jag med en grimas.
"Ja.. jo just det, men när du var yngre?"
"Jag flyttade dit när jag var elva, mamma kärade ner sig i miljön och lugnet eftersom hon är en konstnär så vi flyttade dit" förklarade jag.
"Jag tänkte väl att jag skulle lägga märke till dig annars!"
"Du har tusentals fans, varför skulle du lägga märke till just mig när jag fram tills idag bara har sett dig bakom en TV skärm i mitt vardagsrum?"  Han tänkte efter en stund.
"För att det är Kattarp vi pratar om, hur många är det som bor där?" frågade han léende.
"Ett-noll till dig" svarade jag och hörde i samma stund hur dumt det lät.  Jag har en tendens att säga idiotiska saker när jag är nervös.
Eric gick fram till en dörr och drog upp den.
"VÄNTA!" ropade kamera mannen,  "Eric stäng dörren och backa ett steg, när jag säger 'tagning' så går du fram och öppnar den!"  Han gjorde som han blev tillsagd.
"TAGNING!!"  Som mannen hade sagt gick Eric den lilla biten fram till dörren och drog upp den en gång till.
"Damerna först!" sa han och gjorde en gest med handen.  Jag log och gick in, han följde efter med kameran och alla andra som var där och sen hördes ett svagt klickande ljud när dörren stängdes bakom oss.
"BRYT!!" skrek mannen och jag hoppade till, vad var det nu då?  "Kan någon sminka fröken lilla här lite så att hon ser bra ut i kameran?  Jag tänkte väl att något var fel..." muttrade han.
"Hon behöver inte sminkas!  Hon ser bra ut, börja filma igen Göran och låt oss bli färdiga så att vi slipper ha en kamera runt omkring oss i studion!" avbröt Eric en aning surt, jag förstod honom, det var otroligt irriterande att bli tvungna att göra om saker tusen gånger om och ha någon som skriker, 'TAGNING' och 'BRYT' i örat på en hela tiden.
"TAGNING!!" skrek Göran och därmed stod det klart att han inte orkade tjafsa med Eric angående om jag skulle sminkas eller inte, vilket jag var väldigt tacksam för!  

A new chapter in life, del 2

När jag slog upp ögonen igen satt vi fortfarande i bilen.  Det hade bara gått 2 timmar, alltså var det runt 4 timmar kvar.  Mamma och pappa hade på radion på lågt volym men det var bara nyheter så jag trasslade ur mina hörlurar och satte på min definition av bra musik.  Den första låten som började spelas var Upgrade så jag höjde till max, väl medveten om att musiken läkte ut ur hörlurarna och hördes i stort sett i hela bilen.  Men det var en av de små grejerna som dem inte sa till mig om längre.

"Dizzy...Dizzy?" Maja ruskade försiktigt om mig.
"Mm?" jag var alldeles för trött för att orka slå upp ögonen.
"Vi är framme Dizzy!" då spärrade jag upp ögonen och såg mig omkring.
"Äntligen!" utbrast jag, "Nu.. vad är min present?"
"Du får tyvärr vänta tills imorgon!" svarade pappa.
"Va?!  Nej!"
"Jag skojade bara, det är bara runt två och en halv timme kvar, tillräckligt lång tid för dig att byta om och göra dig i ordning!"
"Varför?"
"Jag tror inte du vill gå runt med mjukis byxor i Stockholm" nu var det mamma som svarade.  Jag såg mig omkring där vi hade stannat, på en parkeringsplats till ett hotell.  Vi steg ur bilen och gick mot hotellet för att checka in.  Jag och Maja skulle dela rum som var mitt emot mammas och pappas.

Två timmar senare hade jag bytt mjukis byxorna och den vit svart randiga tröjan till ett par tajta, ljusa jeans, ett vitt linne och min svarta skinnjacka över.  Mitt hår var tillräckligt långt för att kunna sättas upp i en kort hästsvans.  Smink struntade jag fullständigt i, det var en av de små grejerna som jag själv hade märkt var onödigt under min sjuka tid.  Sen var det bara att ta på sig mina svarta converse, ta med min iPhone och Maja och gå sen till mammas och pappas rum.  Vi hann knappt knacka en gång före dörren öppnades.
"Är ni klara?" frågade mamma så fort dörren hade åkt upp.
"Ja, är ni?" hon nickade.
"Daniel, tjejerna är klara, ska vi gå?"
"Kommer!" svarade pappa och dök upp i dörr öppningen.  Vi gick ner till lobbyn och därifrån ut.  Då märkte jag att mamma och pappa hade valt ett hotell mitt i centrum.
Sedan gick vi runt, från klädaffär till klädaffär och det dröjde inte länge förrän Maja bad om att gå till en leksaksaffär hon hade fått syn på tvärs över gatan,så vi gick dit.
"Vi ska nog ta en fika nu!" sa mamma plötsligt.
"Okej, coffee house ligger i närheten!" svarade pappa och bar upp Maja som stod och sträckte upp armarna mot honom, hon var väl för trött för att gå mer.  Vi gick dit och satte oss, jag tog en cola och en bulle.  Snart kom en servitris med skägg och mustach och stora runda glasögon fram till oss.
"Hej, vill ni ha något mer?"  Det var nog första gången en servitris på ett fik hade frågat det.  Jag skakade på huvudet,
"Nej tack det är bra!"
"Nej men är inte det du som är Daisy Olsson?"
"Eh..ja jo...?" hur visste han var jag hette?
"Daisy.., det kanske kommer som en chock men.. jag är faktiskt ingen servitris!" sa han och tog bort det  som visade sig vara låtsas skägg.  Sedan drog han bort mustaschen och tog av glasögonen och då kände jag igen honom!
"Jag heter Martin Stenmark och kommer från programmet, 'kvällen är din!'" sa han och samtidigt dök en kamera upp som hade varit gömt i ett hörn.  Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
"Daisy, dina föräldrar tog kontakt med mig och jag fick höra din historia och din högsta dröm och vi ska uppfylla den!"  Hjärnan var som en tom kartong, vilken dröm?  Jag kom inte ihåg något längre.
"Vill du veta vad din överraskning är?"  Jag visste inte vad jag skulle svara utan nickade bara.  Vi reste oss upp och gick ut från fiket och in i en byggnad bredvid.  Det var en tom korridor med bara en dörr som var synlig i slutet av den.
"Där, bakom den dörren är din överraskning, gå och se efter!" sa han och mamma och pappa log stort.  Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget.  Dörren gled upp och bakom den i ett ganska så vitt rum stod.., Eric!  Eric Saade!  Jag visste inte vad jag skulle göra, bara stod och gapade som en idiot, halvt medveten om kamerorna och Eric som stod och log mot mig.
"Hej Daisy!" sa han som om det inte var något märkvärdigt med det och kom fram och kramade mig.  Jag kramade tillbaka och fick ur ett ljud som lät som ett hyffsat bra 'hej'.  Han släppte taget och backade ett steg.  Doften av Hugo Boss parfymen som han bar, omfamnade mig fortfarande.
"Jag fick höra din historia och tackade ja direkt till att komma och träffa dig"
"Jag..jag..vet inte vad jag ska säga eller göra.." erkände jag och stod fortfarande som lamslagen vid dörren.
"Ja vi kan väl alltid börja med att slå oss ner, ta något att dricka och prata?" föreslog han med ett leende på läpparna.  Jag nickade och kom ihåg mamma och pappa som stod bakom mig.
"Vi går runt en stund på stan, ring oss när du är färdig här så möter vi upp dig, vi ses!" sa pappa när jag kollade på dem.  Jag nickade och vinkade hej då till dem och gick sedan fram till en av sofforna och slog mig ner där.
"Föredrar du cola eller redbull?" frågade han.
"Cola tack" svarade jag och då kom han fram med en cola i glasflaska till mig och en redbull till sig själv.  Sedan slog han sig ner i soffan mitt emot.
"Om du inte har något emot det så skulle jag vilja höra din version av allt som har hänt.." sa han och log vänligt.  Utan att tänka mig för så slank allt ur mig på en gång.  Om hur jag hade fått reda på tumören, endast 12 år gammal och hur Maja hade kommit och fått mig att orka kämpa.  Hur jag hade lyssnat på hans musik och fått de krafter som behövts för att vinna över sjukdomen och äntligen bli frisk för inte så länge sen.  Sedan berättade jag om hur jag hade blivit äldre på flera olika sätt och fått ett nytt perspektiv på livet.  När jag var klar förstod jag inte hur jag hade berättat allt det där utan problem för min idol som nu satt framför mig och såg väldigt förstående och ledsen ut.
"Men nu är allt förhoppningsvis över och jag kan fortsätta med mitt liv som om ingenting har hänt.  Jag vill bara avsluta det där kapitlet och starta om på nytt" avslutade jag.
"Det låter bra och jag tycker att den här dagen vi har framför oss är en väldigt bra start på det nya kapitlet i ditt liv, eller vad säger du?" svarade han.
"Det låter bra!"svarade jag och log när jag insåg att jag hade en hel dag med den underbaraste killen på jorden.  Allt kändes perfekt nu!
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Har knappt någon fantasi kvar idag så jag får avsluta här!  Men vad tycker ni om den så långt? :)  Är det något jag ska förbättra eller få med i novellen? :) Det är bara att kommentera så fixar jag det!

A new chapter in life, del 1

"Daisy hur går det med packningen?" frågade mamma och blev synlig i min dörr öppning.
"Det går bra, jag är snart klar!" svarade jag.
"Det är bara fyra dagar så du behöver inte allt det där!" skrattade hon och började gå därifrån.  Jag stängde väskan och gick fram till garderobs dörren som var en helfigur spegel.  Mitt ljusbruna hår hade börjat växa ut igen, det var nästan som en page och gick att fixa hyffsat bra.  Håret som var så tjockt förut vad mycket tunnare nu men jag klagar inte!  Som sagt, det hade börjat växa ut igen!  Jag stod och stirrade på mina gröna ögon som kollade tillbaka på mig tills en ljus tjej röst avbröt mig,
"Dizzy..?"  Maja stod i dörr öppningen med hennes favorit nalle under armen.  Dizzy var mitt smeknamn och det var det Maja alltid kallade mig.
"Nä men hej!" sa jag och log mot henne.
"Du har hår, som mig nu!" skrattade hon och pekade mot mitt huvud.  Jag log mot henne och nickade.
"Dizzy, vi ska åka.. men vart?"
"Till min födelsedags present, men jag vet inte vad det är en, vet du?"  Hon nickade och plötsligt lyftes hon upp av pappa som dök upp bakom henne.
"Nu avslöjar du ingenting Maja, jag och mamma har jobbat hårt med det här!  Daisy, har du packat klart?"  Jag nickade till svar och pappa gick in och bar ner väskan från sängen,
"Då bär jag ut den till bilen, gå ut dit när du är klar gumman okej?"
"Okej pappa, jag kommer strax!" svarade jag.  Vi bodde i en enplans villa i Kattarp, jag vet ironi eller hur?  Eric Saade, min största idol har sin familj här och det närmaste jag har varit honom är bakom tv-skärmen.  Vi bodde i Göteborg först men mamma ville flytta hit, hon är en konstnär, eller ja hon målar bara för sig själv och när vi besökte en släkting i närheten av Kattarp åkte vi hit och då kärade hon ner sig totalt i miljön här, så ett år före min tumör visade sig flyttade vi hit.  Pappa är pilot och eftersom han tjänar bra, så att det räcker och blir över varje månad så behöver inte mamma jobba och vi flyttade hit för att hon skulle fortsätta med sitt målande.
"Dizzy, är du klar?  Vi måste åka nu!" ropade mamam från hallen.  Jag skyndade ut från rummet, tog på mig tennis skorna och skinnjackan och gick ut till bilen där pappa och Maja redan satt och väntade.  Då kom jag på att jag hade glömt axelväskan med mobilen, plånboken, hörlurarna och laddaren där inne så jag fick springa in igen och hämta de sen kunde vi åka!

"Vart ska vi?"
"Till Stockholm" svarade mamma.
"Jo, det vet jag men varför?"
"För din present!"
"Som är..?"
"Det får du veta när vi väl är där!"
"När är vi där då?"
"Vi har precis börjat åka så.., 6 timmar ungefär!"
"Men kan inte ni säga vad det är bara?"
"Nej!" svarade både mamma och pappa samtidigt.
"Nej..!" härmade Maja och fnittrade tyst för sig själv.  Det här skulle inte leda någon vart, jag kunde alltid hoppas på att sova under hela bilturen.  Det dröjde inte speciellt länge förrän jag faktiskt somnade. 
-----------------------------------------------------------------------------------------
Här är första delen, hoppas ni gillar den, kommentera gärna! :)

A new chapter in life!

Karaktärer:
Daisy är en 16 åring tjej som har upplevt en hel del än andra 16 åringar.  Efter att ha haft en tumör i hjärnan i över fyra år vann hon kampen mot cancern.  Nu försökte hon hinna med så mycket som möjligt i sitt liv för att nu har hon med ett helt nytt perspektiv på livet, förstått att livet är inte så långt som det verkar.  Hennes familj, pappan Daniel, mamman Anna och lillasystern på tre år, Maja stöttar henne till max i alla hennes val.  Med dem och hennes största idol och inspiration, Eric Saade, försöker hon fortsätta sitt liv som före tumören!

Prolog:
Att livets berg och dalbana kan vända så snabbt var jag aldrig beredd på.  Jag var ett lyckligt barn med ett ständigt leende på läpparna.  Men en vecka efter min 12 års dag fick jag beskedet som förändrat mig för gott.  Jag fick en tumör i hjärnan.
Det kommande året var jobbigt med behandlingar och operationer och när det inte hjälpte var jag nära på att ge upp.  Men nio månader senare föddes Maja, jag fick en lillasyster och något mer att kämpa för, jag skulle kämpa för henne, jag ville se henne växa upp och vara den storasystern som jag hade velat ha.  När jag började lyssna på Eric Saade fick jag en till anledning och nu var jag fast besluten, jag skulle vinna över den här tumören!
Några dagar före min 16 års dag, efter snart fyra års kamp, gick jag igenom den sista operationen och då vann jag!  Jag hade klarat det, jag hade vunnit över den!  Nu ville jag leva mitt liv som om jag inte hade gått igenom något speciellt, bara avsluta det kapitlet och starta ett helt nytt kapitel i mitt liv.
Nu den 17 april 2013 på min 16 års dag skulle jag avsluta det sorgliga och jobbiga kapitlet i mitt liv och starta ett helt nytt, och nu, nu var jag på väg till min födelsedags present i Stockholm!
-----------------------------------------------------------------------------------------
Nu är det dags för en ny Saade novell!  Hoppas ni gillar den och stannar kvar här på bloggen!  Det första kapitlet kommer senare idag! :)