A new chapter in life, del 24

Jag sitter nu i väntrummet hos läkaren och väntar på domen. Har det blivit värre? Kan jag åka? Är det fortfarande samma? Bättre?
Läkaren som presenterade sig som Johan kommer ut.
-"Daisy Olsson!" Jag reser mig upp och går in i det intetsägande rummet. Tråkiga vita väggar, en säng, två stolar, ett skrivbord, några hyllor över och pappershögar.
-"Så, kan jag åka eller inte?" frågar jag när han inte säger något på ett tag.
-"Jag ser ingenting som hindrar dig." svarar han leende. Glädjen sprids snabbt.
-"Så det har inte blivit värre?"
-"Läget är oförändrat så du kan åka, dessutom är det bara fyra dagar." Jag ler och ställer mig upp.
-"Okej, tack så mycket!" Vi skakar hand och jag går snabbt ut för att ringa Eric.
Signalerna går fram. Han svarar inte. Så jag lägger ner mobilen i fickan, han kanske har något möte, jag går ringa senare.
På vägen hem ringer jag mamma. Hon svarar på en gång.
-"Hej mamma!"
-"Daisy! Vad sa läkaren?"
-"Läget ät oförändrat, jag får åka!" svarar jag glatt.
-"Då kan du boka tågbiljetterna så fort du kommer hem!"
-"Jo jag hade tänkt göra det! Men vi ses när du kommer hem."
-"Du ska ringa Eric nu eller hur?" Min tystnad avslöjar mig, "Hej då gumman, vi ses hemma!" svarar hon och lägger på. Jag fortsätter den korta biten hem.

Väl hemma ringde jag Eric igen. Den här gången svarade han.
-"Daisy!"
-"Hej! Gissa vad?!"
-"Du får komma?"
-"Jag startar datorn för att boka biljetterna nu." bekräftar jag.
-"Underbart! Då ses vi imorgon!"
-"Ja! Äntligen!"
-"Men vad sa läkaren?"
-"Läget är oförändrat så det är ju bra. Det har inte blivit sämre!"
-"Underbart! Du anar inte hur glad jag är nu."
-"Jag med."
-"Ledsen för att jag inte svarade förut, jag spelade in en del utav en låt så jag hörde inte mobilen."
-"Jag antog att det var något sådant."
-"Jag är ledsen men jag har ett möte om sommarturnén nu, jag försöker få klart så mycket som möjligt nu för att jag ska vara helt ledig i minst två dagar när du är här."
-"Överansträng dig inte, jag överlever ifall du är på något möte eller liknande när jag är hos dig."
-"Vi får höras senare, älskar dig."
-"Älskar dig också, vi hörs." Jag la på och tryckte på bekräfta. Nu var biljetterna bokade. Tur och retur. Nu ska jag bara packa min väska och det lär ta en hel kväll! Men först måste jag få i mig lite mat!

A new chapter in life, del 23

*Maj*
Dagarna gick. Långsamt. Alldeles för långsamt. Nu har vi snart två studiedagar, måndag och tisdag. Så under dessa fyra dagar ska jag hälsa på Eric. Som jag har längtat! Ett litet problem bara. Jag har en läkartid snart för att se hur illa det har blivit med tumören. Har det blivit värre så kommer jag inte få åka. Jag är verkligen nervös för jag har börjat må sämre för varje dag. Det kan inte vara något bra tecken.
Alla i skolan, förutom Martin som nu ser till att hålla avstånd ifrån mig, stöttar mig fullt ut. Eller ja, förutom Olivia och hennes lilla "gäng". Men det bryr jag mig inte om speciellt mycket.
Nu är det torsdag. Imorgon, fredag, har jag läkartid. Så om allting går bra bokar jag tågbiljetter redan fredag kväll. Eric erbjöd sig att komma hit men jag sa nej. Jag vill åka till honom. Det känns som om jag sitter fast här. Mellan fyra väggar. Jag vaknar på morgonen, gör mig i ordning och åker till skolan. Sedan plågas jag hela dagen där med alla lektioner och på eftermiddagen kommer jag hem och tillbaka till mitt rum. Där sitter jag och smsar eller pratar med Eric. Ibland, väldigt sällan är Emma här. Men då gör vi ingenting förutom att spela fifa eller kolla på någon film.
Mamma och pappa har bokstavligt talat förbjudit mig ifrån allt som har med minsta ansträngning att göra. Vilket betyder att jag är ursäktad från idrottslektionerna. Men det har jag inte så mycket emot.
Nu, torsdag, sitter jag och väntar på Emma som inte har slutat tyska lektionen än. Spanskan är inställd så jag sitter på en av bänkarna vid våra skåp. Hela spanska gruppen sitter här men ändå känner jag mig ensam. Så nu sitter jag med mobilen i  handen och spelar Candy Crush medan jag känner blickarna från alla som går förbi i korridoren.
Mobilen piper och skärmen blir mörkare. Nej inte nu! Måste batteriet ta slut nu?!
-"Har någon en iphone laddare med sig?" frågar jag och tittar upp. Elin nickar.
-"Jag har det i mitt skåp, ska jag hämta den?"
-"Ja! Tack, tack, tack! Räddaren i nöden!" Elin fnissar och går upp för att låsa upp sitt skåp.
Någon minut senare sitter jag på golvet i hörnet och spelar medan mobilen laddar. Jag kollar på den stora klockan på väggen mitt emot. Det är en kvart kvar tills Emma kommer. Åh, kan inte tiden gå lite snabbare? Mobilen piper och ett sms kommer upp. Från Eric. Leendet sprider sig på en gång.
E:#Hej älskling, vad gör du?<3# Jag svarar på en gång.
D:#Ingenting mer än att sitta och spela på mobilen, själv?<3#
E:#Skolkar du? Badass! Tänker på dig.<3#
D:#Haha, nej, jag har inställd spanska, aww!<3#
E:#Puh, trodde verkligen du skolkade, haha! Är det imorgon du får reda på om du kan hälsa på?<3#
D:#Haha! Japp, kan inte vänta, hoppas verkligen att jag kan!<3#
E:#Det hoppas jag med, saknar dig!<3#
D:#Saknar dig mer!<3# Det är inte möjligt att sakna någon lika mycket som jag saknar Eric just nu. Verkligen omöjligt. Ett till sms dyker upp på skärmen.
E:#Saknar dig mest.<3#
D:#Omöjligt!<3#
E:#Ingenting är omöjligt!<3 Ska till studion nu för en session, hörs senare, puss!#
D:#Okej, puss!<3#
Den korta konversationen lyser genast upp min dag.
När Emma kommer gåendes drar jag ur laddaren och hoppar upp. Jag ger tillbaka laddaren till Elin och tackar för lånet. Sedan går jag snabbt till Emma.
-"Tänkte du lämna mig ensam för alltid?"
-"Något sådant." svarar hon med ett flin.
-"Ska vi gå och äta? Jag har väntat på dig så jag håller på att svälta just nu!"
-"Let's go!" svarar hon och låser skåpet. Sedan går vi mot matsalen. Hoppas det är något ätbart idag!
------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt för den här kassa delen men jag har så sjukt mycket att göra! Läxhögen blir bara högre och när jag är klar så får jag en dubbel sådan! Men jag gör verkligen mitt bästa för att uppdatera här!x

A new chapter in life, del 22

Daisy
Måndag. Bara namnet på den dagen ger mig rysningar. Usch. Måndag var defentivt en hata-dag. Idag hatade jag det mer än någonsin. Det började med att jag försov mig. Jag vaknade inte förrän halv nio. Eftersom jag började åtta skulle jag missa första lektionen. Vilket var idrott så det var helt okej. Jag tod på mig det första bästa. Mörka jeans och en simpel vit t-shirt. Satte upp mitt hår i en tofs och struntade i sminket. Jag har ingen tid. Sedan var det bara att slänga alla böcker jag behövde i väskan. Gå in i badrummet, göra mig i ordning där. Snabbt ut i hallen. Ta på mig mina converse, på med skinnjackan. Snabbt stänga och låsa dörren för att sedan komma ihåg mobilen. Låsa upp dörren, springa in till sovrummet. Rycka åt mig mobilen och ut igen. Låsa och springa mot skolan.
Som jag hade trott. Den första lektionen var slut när jag hade kommit fram. Men det var en av de väldigt få grejerna jag brydde mig om. Jag gick bara till receptionen och drog den vanliga lögnen om tandläkartid. När hon frågade varför jag inte hade anmält det sa jag att mamma måste ha glömt att göra det. Hon nickade och tog bort min frånvaro från lektionen. Simpelt. Sen tog den simpla delen slut. När Emma och jag gick mot våra skåp viskade alla och stirrade. Tjejer pekade och fnissade. En av dem höll upp en skvallertidning och jämförde mig med...mig? Jag stirrade ner i golvet och gick snabbare. Vi kom fram och jag låste snabbt upp skåpet och kastade in väskan. Medan jag rotade fram mina SO böcker kände jag någon som knackade mig försiktigt på axeln. Jag vände mig om. Tjejen med skvallertidningen gapade.
-"Kan jag hjälpa dig med något?" frågade jag irriterat.
-"Du är ju Daisy Olsson!" Jag suckade. "Du är ju Saades flickvän!"
-"Jag vill inte verka otrevlig eller så men jag skulle föredra om jag kunde vara ifred i skolan i alla fall!" Jag sa det där onödigt högt för att få några elever som stod en bit bort att sluta stirra. Men det hjälpte inte. Blickarna blev ännu värre. Tjejen nickade kort.
-"Okej men hälsa Eric ifrån mig, jag heter Olivia förresten." Jag ville inte verka alltför otrevlig. Så jag nickade och log.
-"Okej, det ska jag." Hon log glatt och gick iväg därifrån.

Dagen segade sig förbi. SO, syslöjd och sedan äntligen lunch. Eftersom jag inte hade hunnit med någon frukost så kurrade min mage ljudligt. Men jag förlorade aptiten helt när jag såg skolmaten. Så jag tog bara lite grönsaker och ett glas vatten. När grönsakerna var uppätna skulle jag hämta ett knäckebröd, det får bli min lunch.
-"Kan alla bara sluta stirra, det börjar bli väldigt obehagligt." muttrade jag till Emma. Ett tjejgäng som stod bakom oss viskade och pekade. Emma som aldrig kan hålla tyst om sina åsikter och tankar vände sig irriterat mot dem.
-"Kan ni sluta viska och peka?! Ja vi har fattat, ni pratar om Daisy och Eric. Alla har fattat det nu så lägg av. Har ni något att säga så säg det högt annars kan ni antingen prata om något annat eller hålla käft helt och hållet. TACK!" Jag fnissade. Emma vände sig mot mig igen och muttrade något om att dem kunde dra någon stans och en hel del svordomar kom fram där. Men det fick i alla fall tyst på dem.
-"Tack Emma."
-"Do what you gotta do!" svarade hon. Jag log vid igenkännandet av Erics mening.
Lunchrasten var lika seg. Vi hade ätit och satt nu på bänkarna vid skåpen. Martin, en kille i min klass som har gillat mig ett bra tag nu kom och satte sig bredvid mig.
-"Hej tjejer!"
-"Hej hej." svarade vi båda samtidigt.
-"Vad händer?"
-"Absolut ingenting." svarade jag med ett leende så att det inte skulle uppfattas som elakt. Han nickade lite.
-"Chill dag alltså?"
-"Ja, något sådant."
-"Daisy kan jag prata med dig? Ensam?"
-"Varför då?" Varför ville han prata med mig ensam? Han vet ändå om att Emma får höra om allting senare. Så han kan lika gärna ta det nu framför henne.
-"Snälla?" tjatade han och reste sig upp. Det verkade som om han inte hade några planer på att ge sig så jag reste mig också upp. Vi gick förbi alla stirrande elever och vidare till det tomma biblioteket. Inte ens bibliotekarien var där. Hon måste väl vara på lunchrast hon med. Plötsligt kommer Martin så nära att jag backar undan så att ryggen till slut trycks emot väggen.
-"V-vad håller d-du på med? B-backa!" stammade jag.
-"Dra inte den smörjan för mig, du har en kille som älskar dig och du älskar honom och bla bla bla."
-"V-v-va?"
-"Jag vet att du är tillsammans med honom för att göra mig onödigt avundsjuk." svarade han och kom omöjligt nog ännu närmare. Jag vände besvärat på huvudet och försökte flytta på mig därifrån.
-"Martin lägg av nu. Det här är inte kul!" Han la sin ena hand mot min kind och fick mig att vända ansiktet mot honom. Utan förvarning tryckte han sina läppar mot mina. Jag vände snabbt bort ansiktet och slog till honom över kinden.
-"Är du dum i huvudet?! Rör mig aldrig någonsin igen!!" skrek jag och sprang mot mitt skåp.
Så fort jag kom fram dit drog jag upp Emma och vi gick mot tjejernas.
-"Daisy mår du bra?" frågade hon oroat. Jag skakade på huvudet. Fortfarande upprörd och arg. Hur fan vågar han?! Tänk om någon hade sett oss och trott att jag varit med på det?! Då hade mitt förhållande med Eric varit så gott som slut. Hur kunde han?!
-"Den idioten!" röt jag.
-"Lugna ner dig och berätta allt så att jag kan förstå någonting!" beordrade hon. Jag tog ett djupt andetag.
-"Han kom jätte nära, så jag backade men väggen var i vägen och jag kom inte någonstans och jag försöker få han att flytta på sig men så kysser det äcklet mig och jag slår till han och knuffar bort honom och springer." Jag sa alltihop i ett enda andetag. Emma gapar.
-"Du sa att han gjorde vad?!" Jag hade ingen lust att repetera det. Bara minnet av det gjorde mig illamående.
-"Du hörde."
-"Den...den..ÅH!" Hon verkade inte komma på något tillräckligt fult att kalla honom. Hon ryckte upp dörren och sprang ut därifrån.
-"Martin!" skrek hon och jag sprang efter.
-"Emma förvärra ingenting!"
-"Martin din idiot vart fan är du?!" Tjena uppmärksamhet! Alla stirrade. Han satt och spelade på sin mobil vid våra skåp. Emma drämde till honom i bakhuvudet.
-"Aj, vad hå..-" Hon avbröt honom.
-"Du vet nog vad jag håller på med!! Spela inte dum! Hur fan kan du?! Vilken del av ett 'nej' förstår du inte?! Är det N, E eller J?! Tala om det för mig så kan jag förklara för dig!!" Han verkade besvärad.
-"Jag vet inte vad du pratar om?" Vänta nu lite... Va?!
-"Du vet vad hon pratar om!" svarade jag.
-"Självklart säger du allt till Emma!"
-"Det vet du att jag gör! Hur fan kunde du?! Du vet att jag har en kille och ja, till svar på din fråga eller snarare påstående, jag älskar honom! Inget du gör kan ändra på det!"
-"Vi får väl se!" svarade han med ett snett flin som jag genast ville slå bort från hans ansikte. Emma verkade tänka likadant. För när han reste sig upp och gick var hon nära på att springa efter. Jag tog tag i hennes arm och stoppade henne.
-"Strunta i honom bara, han är en komplett idiot!" sa jag. "Vi börjar nu och jag har ingen lust att missa en till lektion idag." Vi tog våra Kemi böcker och gick till lektionen.
Tyvärr så hade vår lärare bestämt att vi skulle ha bestämda platser i kemin. Eftersom jag och Martin en gång hade varit vänner så satt jag och Emma bredvid honom. På var sin sida. Jag hade hoppats på att han satt någon annanstans men min måndags otur höll i sig. Han satt på sin vanliga plats längst bak. Alla stirrade redan och jag ville inte ha mer uppmärksamhet så vi gick och satte oss bredvid. Usch. Jag vill härifrån så snabbt som möjligt.
Halva lektionen gick. Det gick bra. Vi pratade inte med varandra och var väldigt koncentrerade på det läraren sa. Men där tog allt bra slut. Jag kände Martins hand på mitt lår. Så jag slog snabbt bort hans hand. Men den var snabbt tillbaka där. Den här gången borrade jag naglarna i hans hand. Han tog bort den och tjöt av smärta.
-"Martin är det något fel?" frågade läraren. Han skakade på huvudet.
-"Jag skar mig på ett papper bara." Läraren verkade köpa det och fortsatte kladda ner något på tavlan som vi skulle skriva av. Efter det höll hans hand sig där den skulle vara. Långt bort från mig.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som ett förlåt för att jag inte har skrivit på en evighet så fick ni et långt inlägg. Enjoy! :)