Vi kör in på garageuppfarten till mina föräldrars hus men ingen av oss rör på sig. "Jag är rädd." Erkänner jag och Eric lägger en tröstande hand på mitt lår. Theo hade somnat i baksätet ungefär en halvtimme innan vi kom fram.
"Det kommer att gå bra ska du se, det kanske är lite stelt i början men sen så!" Jag nickade.
"Du har rätt, lite stelt och sen kommer allting gå bra!"
"Ska vi väcka Theo?"
"Snart, jag ska bara lugna ner mig själv lite först."
"Är det verkligen okej att jag följde med?"
"Skojar du? Jag hade inte ens övervägt det om du inte hade följt med!" Vi skrattade nervöst och jag drog ett djupt andetag. "Okej, det kommer inte vara så farligt, låt oss få det här överstökat och åka hem!"
"Vi ska bara spendera helgen här, det är allt, det kommer vara över snabbt." Lovade han och vi gick ur bilen. Jag väckte Theo och Eric lastade ur våra väskor från bagageluckan. Theo hade en ryggsäck med kläder och annat som han skulle behöva och jag och Eric hade varsin idrottsbag. Vi skulle ändå bara vara här sammanlagt två nätter, ingen ide att släpa massa onödigt bagage med sig!
Medan Theo tog sin lilla tid att vakna och stiga ur bilen så såg jag på mitt barndomshem som jag hade flyttat ifrån alldeles för plötsligt. Det gula huset med vita knutar såg ut som det alltid hade gjort. Det var dock nymålat men samma gula färg som alltid. Trädgården var lite vanvårdad men det var mest jag som brukade ta hand om den när jag bodde här så jag var faktiskt inte så förvånad över det. Den lilla lekstugan snett bakom huset som matchade med samma färger, var också precis som jag minns det. Där hade jag spenderat den största delen av min barndom, i den lilla lekstugan. Pappa hade byggt den åt mig och Max och vi hade lekt i den ända tills vi tyckte att vi blev för gamla för det. Nu ångrar jag det, helst så hade jag velat leka i den för all framtid. Min lilla trygghetszon.
Vi lät Theo knacka på dörren men så fort den öppnades så gömde han sig bakom våra ben. Framför mig stod min pappa, precis som jag minns honom men en aning äldre med gråa hårstrån i hans annars blonda hår. Den blåa ögonen kantades utav rynkor, inget annat hade förändrats.
"Elsa?" Frågade han som om han inte trodde det han såg framför sig trots att vi hade sagt att vi skulle komma idag. "Marie!" Ropade han och vände sig in mot huset. "Marie! Max! Dem är här!"
"Har dem verkligen kommit nu? Jens om du skojar med mig igen så..-" Min mamma avbröt sig när hon dök upp i ytterdörren och fick syn på oss. Precis som pappa så hade hon fått rynkor runt hennes gröna ögon men ingenting syntes i det bruna håret, men det såg mörkare ut än vanligt, hon måste ha färgat det. Min bror kom och han såg precis ut som han alltid hade gjort fast...manligare? Jag drogs genast in i en kram av pappa. Sedan turades de om att krama mig och introducera sig för Eric som skakade hand med dem allihop och hälsade.
"Vem är den här lilla killen då?" Frågade Max och gick förbi mig och Eric för att komma fram till Theo som stod och gömde sig i hörnet av hallen bakom mig. Han sa ingenting och bara stirrade på min bror.
"Theo? Ska inte du hälsa på morbror? Eller mormor och morfar?" Han kom bara närmre mig och klamrade sig fast vid mitt ben. Jag lyfte upp honom i min famn och lät honom se sig omkring först. Ta in allting.
"Hej." Fick han till slut ur sig och alla omkring såg ut som om dem smälte på plats. Mamma var den första som tog initiativet nu.
"Hejsan, kan mormor Marie få en kram?" Han nickade och la armarna om henne i en försiktig kram. Hon tog honom ifrån mig och gav honom en ordentlig kram.
"Det är morfar Jens tur nu!" Avbröt pappa till slut och höll fram sina armar. Theo såg på honom en stund och till slut sträckte han sig mot honom.
"Om vi nu hade tänkt introducera oss så, jag är din coola morbror Max!" Det fick Theo att fnissa och gå över från hans morfars armar till morbrors.
"Mamma du hade inte behövt göra allt det här." Matbordet var överfyllt med olika maträtter.
"Det är dina favoriter! Jag visste inte riktigt vad du ville ha så jag lagade alltihop!" Log hon och dukade fram ytterligare två glas. Jag, Eric och Theo fick inte göra någonting, vi skulle bara sätta oss ner och ta det lugnt. Trots våra protester så fick vi till slut bara sätta oss ner och ge upp.
"Så lasagne, grekisk sallad och hamburgare är dina favorit maträtter?" Frågade Eric roat och såg på mig med ett stort leende. Jag fick inte chansen att svara innan mamma gjorde det åt mig.
"Ända sedan hon var ett litet barn! Eller ja, grekisk sallad lades inte på listan förrän vi var på semester där när Elsa var tretton år, hon fick mig att leta upp receptet och sedan började vi äta det med jämna mellanrum!" Det förvånade mig att hon kom ihåg så mycket onödiga saker om mig. "Nu får ni välja vad ni skulle vilja äta till middag, eller kanske smaka på allt! Jag har gjort tillräckligt så det är bara att ta för sig hur mycket ni vill!" Alla slog sig ner vid bordet och vi började ta för oss utav maten. När jag tog första bettet utav lasagnen så slog det mig hur mycket jag hade saknat maten här hemma. Allting var bara...helt rätt. All uppmärksamhet hade hittills varit på Theo vilket han njöt utav. Första timmen har gått bra, nu har vi resten av helgen att se fram emot.
"Det kommer att gå bra ska du se, det kanske är lite stelt i början men sen så!" Jag nickade.
"Du har rätt, lite stelt och sen kommer allting gå bra!"
"Ska vi väcka Theo?"
"Snart, jag ska bara lugna ner mig själv lite först."
"Är det verkligen okej att jag följde med?"
"Skojar du? Jag hade inte ens övervägt det om du inte hade följt med!" Vi skrattade nervöst och jag drog ett djupt andetag. "Okej, det kommer inte vara så farligt, låt oss få det här överstökat och åka hem!"
"Vi ska bara spendera helgen här, det är allt, det kommer vara över snabbt." Lovade han och vi gick ur bilen. Jag väckte Theo och Eric lastade ur våra väskor från bagageluckan. Theo hade en ryggsäck med kläder och annat som han skulle behöva och jag och Eric hade varsin idrottsbag. Vi skulle ändå bara vara här sammanlagt två nätter, ingen ide att släpa massa onödigt bagage med sig!
Medan Theo tog sin lilla tid att vakna och stiga ur bilen så såg jag på mitt barndomshem som jag hade flyttat ifrån alldeles för plötsligt. Det gula huset med vita knutar såg ut som det alltid hade gjort. Det var dock nymålat men samma gula färg som alltid. Trädgården var lite vanvårdad men det var mest jag som brukade ta hand om den när jag bodde här så jag var faktiskt inte så förvånad över det. Den lilla lekstugan snett bakom huset som matchade med samma färger, var också precis som jag minns det. Där hade jag spenderat den största delen av min barndom, i den lilla lekstugan. Pappa hade byggt den åt mig och Max och vi hade lekt i den ända tills vi tyckte att vi blev för gamla för det. Nu ångrar jag det, helst så hade jag velat leka i den för all framtid. Min lilla trygghetszon.
Vi lät Theo knacka på dörren men så fort den öppnades så gömde han sig bakom våra ben. Framför mig stod min pappa, precis som jag minns honom men en aning äldre med gråa hårstrån i hans annars blonda hår. Den blåa ögonen kantades utav rynkor, inget annat hade förändrats.
"Elsa?" Frågade han som om han inte trodde det han såg framför sig trots att vi hade sagt att vi skulle komma idag. "Marie!" Ropade han och vände sig in mot huset. "Marie! Max! Dem är här!"
"Har dem verkligen kommit nu? Jens om du skojar med mig igen så..-" Min mamma avbröt sig när hon dök upp i ytterdörren och fick syn på oss. Precis som pappa så hade hon fått rynkor runt hennes gröna ögon men ingenting syntes i det bruna håret, men det såg mörkare ut än vanligt, hon måste ha färgat det. Min bror kom och han såg precis ut som han alltid hade gjort fast...manligare? Jag drogs genast in i en kram av pappa. Sedan turades de om att krama mig och introducera sig för Eric som skakade hand med dem allihop och hälsade.
"Vem är den här lilla killen då?" Frågade Max och gick förbi mig och Eric för att komma fram till Theo som stod och gömde sig i hörnet av hallen bakom mig. Han sa ingenting och bara stirrade på min bror.
"Theo? Ska inte du hälsa på morbror? Eller mormor och morfar?" Han kom bara närmre mig och klamrade sig fast vid mitt ben. Jag lyfte upp honom i min famn och lät honom se sig omkring först. Ta in allting.
"Hej." Fick han till slut ur sig och alla omkring såg ut som om dem smälte på plats. Mamma var den första som tog initiativet nu.
"Hejsan, kan mormor Marie få en kram?" Han nickade och la armarna om henne i en försiktig kram. Hon tog honom ifrån mig och gav honom en ordentlig kram.
"Det är morfar Jens tur nu!" Avbröt pappa till slut och höll fram sina armar. Theo såg på honom en stund och till slut sträckte han sig mot honom.
"Om vi nu hade tänkt introducera oss så, jag är din coola morbror Max!" Det fick Theo att fnissa och gå över från hans morfars armar till morbrors.
"Mamma du hade inte behövt göra allt det här." Matbordet var överfyllt med olika maträtter.
"Det är dina favoriter! Jag visste inte riktigt vad du ville ha så jag lagade alltihop!" Log hon och dukade fram ytterligare två glas. Jag, Eric och Theo fick inte göra någonting, vi skulle bara sätta oss ner och ta det lugnt. Trots våra protester så fick vi till slut bara sätta oss ner och ge upp.
"Så lasagne, grekisk sallad och hamburgare är dina favorit maträtter?" Frågade Eric roat och såg på mig med ett stort leende. Jag fick inte chansen att svara innan mamma gjorde det åt mig.
"Ända sedan hon var ett litet barn! Eller ja, grekisk sallad lades inte på listan förrän vi var på semester där när Elsa var tretton år, hon fick mig att leta upp receptet och sedan började vi äta det med jämna mellanrum!" Det förvånade mig att hon kom ihåg så mycket onödiga saker om mig. "Nu får ni välja vad ni skulle vilja äta till middag, eller kanske smaka på allt! Jag har gjort tillräckligt så det är bara att ta för sig hur mycket ni vill!" Alla slog sig ner vid bordet och vi började ta för oss utav maten. När jag tog första bettet utav lasagnen så slog det mig hur mycket jag hade saknat maten här hemma. Allting var bara...helt rätt. All uppmärksamhet hade hittills varit på Theo vilket han njöt utav. Första timmen har gått bra, nu har vi resten av helgen att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar