Mina föräldrar hade kommit till Stockholm för att hjälpa mig med Theo medan vi flyttade. Jag och Eric hade hittat det perfekta lilla huset en bit bort från vart vi bodde nu. Vi hade det hela tiden i tanken att vi båda skulle ha nära till jobbet och Theo till dagiset. Allting var som i en dröm. Fram tills stressen kom. Vi hade tusen saker att packa och ta hand om och högar med pappershandlingar att ta oss igenom. Eric hade nyligen flyttat in till lägenhetshuset vilket gjorde det lite jobbigare med alla pappersarbeten men Johans lilla trick med inbrottet visade sig hjälpa oss då vi skyllde på det och sa att ingen av oss kände oss säkra där vi bodde. Så jag antar att jag kan tacka honom för det, någonting bra gjorde han i slutändan...omedvetet.
"Vad säger du om att ta en paus ifrån allting en stund?" Eric hade för en stund sedan kommit tillbaka från huset och satt sig ner för att gå igenom några papper med mig.
"Vi hinner verkligen inte!"
"Dina föräldrar har ju så bra hand om Theo så jag tänkte vi kunde passa på och smita iväg från allting för en stund." Jag bet mig fundersamt i läppen. Hinner vi? Vi har ju så mycket att göra och mindre än en vecka på oss att bli klara med allting. "Jag vet att du vill älskling, så säg bara ja!"
"Okej då, men bara en liten stund!"
"Jag lovar!"
Jag öppnade dörren och möttes av Eric som hade klätt upp sig i en svart kostym med vit skjorta under kavajen. Trots att jag hade på mig en ljusblå ärmlös klänning som slutade strax ovanför knäna och var väldigt uppklädd så kände jag mig inte ens hälften så uppklädd som honom. Håret hade jag lockat och det två främsta slingorna höll jag upp där bak med hjälp av hårnålar och en blå rosett. Jag tog på mig mina vita ballerinas och vi ropade hej då till mina föräldrar och Theo innan vi gick ut och satte oss i bilen. Hela vägen dit gav han mig den ena komplimangen efter den andra som fick mig att rodna.
"Hur ska det här vara en paus från allting?" Vi hade kört upp på uppfarten till vårt nya hus och jag förstod ingenting längre. Vad gjorde vi här? Eric verkade lite nervös men harklade sig snabbt och svarade,
"Vänta här, jag har bara en liten snabb grej att ordna, jag ropar på dig att komma in när jag är klar!" Jag hann inte ens svara innan han hoppade ur bilen och joggade in. Jag satt förvirrat kvar. Vad är det här om egentligen?
"Elsa?" I brist på annat hade jag gått ur bilen och gick fram och tillbaka framför den. Nu stannade jag upp när jag hörde Eric ropa på mig och gick mot dörren. "Du kan komma in nu." Jag tryckte ner handtaget och dörren åkte tyst upp. Så fort jag steg in i hallen tappade jag hackan. Längs hela hallen var var det värmeljus tända och rosblad spridda. När jag tog mig ur den största delen av chocken gick jag längs med ljusen och kom in till vardagsrummet. Ljusen ledde till ett hjärta av ljus. I hjärtat låg det en ros, en flaska vin och två fyllda vinglas. Jag bara gapade. Vad är det här? Bredvid den stod Eric på ett knä och höll upp en öppen ask i den ena handen med en ring i och med den andra handen tog han min. Jag måste se så dum ut just nu...Stå här gapandes. Mina knän kändes som om de skulle ge vika när som helst. Drömmer jag nu? I så fall, snälla väck mig inte! "Elsa, jag vet att allt mellan oss har gått så otroligt snabbt men jag älskar dig mer än något annat! Jag älskar dig mer än vad Mr Potatohead älskar Mrs Potatohead och då vet du precis hur mycket det är!" Jag nickade och fnittrade nervöst åt hans jämförelse. "Jag antar att du har räknat ut vad det är jag ska fråga dig nu...Elsa, det vore en ära för mig om du skulle vilja spendera resten av ditt liv med mig, vill du gifta dig med mig?" Tårarna som jag hade försökt hålla tillbaka, trillade nu ner för mina kinder och jag nickade snabbt,
"Ja!" Han satte ringen på mitt finger och jag lovade mig själv att den skulle sitta där för alltid, han reste sig upp och vi möttes i en kyss.
"Vad säger du om att ta en paus ifrån allting en stund?" Eric hade för en stund sedan kommit tillbaka från huset och satt sig ner för att gå igenom några papper med mig.
"Vi hinner verkligen inte!"
"Dina föräldrar har ju så bra hand om Theo så jag tänkte vi kunde passa på och smita iväg från allting för en stund." Jag bet mig fundersamt i läppen. Hinner vi? Vi har ju så mycket att göra och mindre än en vecka på oss att bli klara med allting. "Jag vet att du vill älskling, så säg bara ja!"
"Okej då, men bara en liten stund!"
"Jag lovar!"
Jag öppnade dörren och möttes av Eric som hade klätt upp sig i en svart kostym med vit skjorta under kavajen. Trots att jag hade på mig en ljusblå ärmlös klänning som slutade strax ovanför knäna och var väldigt uppklädd så kände jag mig inte ens hälften så uppklädd som honom. Håret hade jag lockat och det två främsta slingorna höll jag upp där bak med hjälp av hårnålar och en blå rosett. Jag tog på mig mina vita ballerinas och vi ropade hej då till mina föräldrar och Theo innan vi gick ut och satte oss i bilen. Hela vägen dit gav han mig den ena komplimangen efter den andra som fick mig att rodna.
"Hur ska det här vara en paus från allting?" Vi hade kört upp på uppfarten till vårt nya hus och jag förstod ingenting längre. Vad gjorde vi här? Eric verkade lite nervös men harklade sig snabbt och svarade,
"Vänta här, jag har bara en liten snabb grej att ordna, jag ropar på dig att komma in när jag är klar!" Jag hann inte ens svara innan han hoppade ur bilen och joggade in. Jag satt förvirrat kvar. Vad är det här om egentligen?
"Elsa?" I brist på annat hade jag gått ur bilen och gick fram och tillbaka framför den. Nu stannade jag upp när jag hörde Eric ropa på mig och gick mot dörren. "Du kan komma in nu." Jag tryckte ner handtaget och dörren åkte tyst upp. Så fort jag steg in i hallen tappade jag hackan. Längs hela hallen var var det värmeljus tända och rosblad spridda. När jag tog mig ur den största delen av chocken gick jag längs med ljusen och kom in till vardagsrummet. Ljusen ledde till ett hjärta av ljus. I hjärtat låg det en ros, en flaska vin och två fyllda vinglas. Jag bara gapade. Vad är det här? Bredvid den stod Eric på ett knä och höll upp en öppen ask i den ena handen med en ring i och med den andra handen tog han min. Jag måste se så dum ut just nu...Stå här gapandes. Mina knän kändes som om de skulle ge vika när som helst. Drömmer jag nu? I så fall, snälla väck mig inte! "Elsa, jag vet att allt mellan oss har gått så otroligt snabbt men jag älskar dig mer än något annat! Jag älskar dig mer än vad Mr Potatohead älskar Mrs Potatohead och då vet du precis hur mycket det är!" Jag nickade och fnittrade nervöst åt hans jämförelse. "Jag antar att du har räknat ut vad det är jag ska fråga dig nu...Elsa, det vore en ära för mig om du skulle vilja spendera resten av ditt liv med mig, vill du gifta dig med mig?" Tårarna som jag hade försökt hålla tillbaka, trillade nu ner för mina kinder och jag nickade snabbt,
"Ja!" Han satte ringen på mitt finger och jag lovade mig själv att den skulle sitta där för alltid, han reste sig upp och vi möttes i en kyss.
______________________________________________________________
AN: SLUT! Bittersweet verkligen men nu är det slut! Eftersom jag har haft olyckliga slut på de flesta av novellerna så bestämde jag mig för en lite mer cliché den här gången! Tack så mycket för att ni har läst den och för att ni har varit mina underabara små ninja läsare!
Jag vet inte riktigt när jag kommer skriva nästa novell men det kanske dröjer ett bra tag och då kommer det antagligen vara en One Direction men tills att jag har fått en riktig smashing idé så lär jag inte publicera något. Tack ännu en gång! X
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar